Skymningen är sval, kvällen ovanligt mörk. Jag dricker vin och drömmer om en cigg. Har nattat D. Blickat ut med oseende ögon över de blodröda rosorna som klänger på stängslet som ramar in vår innergården. Luften saknar doft och stan känns öde. Här sitter jag ihopkrupen på den solvarma stolen och tänker på det Kristian Gidlund sa om att våga vara lycklig. Det känns angeläget..men hur fan gör man?
