Utanför skiner solen från en klarblå himmel och jag ligger på soffan helt dränerad på energi. Jag gav bort mina teaterbiljetter till Js bror då bara tanken på en sex timmar lång föreställning fick det att svindla och nu dricker jag lite blåbärssoppa och försöker hitta orken att dra på mig ett par skor, en jacka och gå de hundra metrarna till närmsta ICA.
I väntan på att den kicken ska komma kikade jag på bilder i datorn och kan konstatera att det som kommer finnas dokumenterat till eftervärlden av våra två veckor i NY, som i min själ tangerar en helt ny dimension av klarhet och längtan i vår relation, är en låååång rad bilder på byggnader (de översta ovan från våra hemkvarter i Soho - är de inte otroligt vackra?), en räcka bilder där jag inte förstått hur man zoomar med den nya kameran och sen väldigt många där J stegar på när jag fotograferar medan jag med outtröttlig energi grimaserar, diskuterar och göra underliga miner när J fotograferar mig. Får helt enkelt bära med mig insikterna i hjärtat istället för på kameran fastnade de inte.
Och nej farmor - det finns i stort sett inte en enda bild på mig utan solglasögon.. Ledsen för det. Den här är den enda: den allra första bilden tagen av misstag inne på kamerabatteributiken.
Och nej farmor - det finns i stort sett inte en enda bild på mig utan solglasögon.. Ledsen för det. Den här är den enda: den allra första bilden tagen av misstag inne på kamerabatteributiken.
