Vad vackert allting är ute. Möjligheten att dag efter dag promenera omkring och långsamt landa i den här ny, kravlösa tillvaron ger sig sakta till känna. Dagarna är nu mitt pärlband att fylla, mitt ansvar. Borta är uppstigningskrav och en inrutad tillvaro mellan åtta och fem. Det är ovant..och ganska skönt.
Igår såg jag en jobbannons för ett deltidsarbete i en butik på Lidingö. Min impuls att direkt höra av mig till dem slogs ur hågen av K och kanske har hon rätt. Kanske är jag bara så van vid att prestera och jobba att den här nya tillvaron med idel lugn ännu känns allt för abstrakt för att kunna ta in.
