Nu är vi strax på väg. Mot inspirationen. Mot avgaserna och förhoppningsfull fantastisk mat.
Hade en skitjobbig helg fram tills nu. Har kräkts och utmattad försökt peppa J att städa, tvätta, diska och packa åt oss och samtidigt lämna lägenheten spotless nu när den hyrs ut när vi är borta.
Aja. De två dagarna är över nu och nu sitter jag här i en bekväm fåtölj i gaten och dricker en kopp te. Kanske tar uppdateringarna (som ännu inte tagit fart ännu efter sommaren, ber om ursäkt för det) slut på en stund nu eller så bombarderar jag er med intryck från New York under de två veckor som vi är borta.
Vi lämnar i alla fall Stockholm bakom oss i förvissning om att vår bebis finns. Nog skulle man kunna tro att kräkningarna vore bevis nog men jag tror det var först i fredags när vi fick höra de trummande hjärtljuden som jag förstod: någon väntar på oss därinne. Och vi, lätt skräckslagna, väntar på den. Och vad som än händer så finns den nu. Liksom vi. Och livet är bra fint.
