Kristian Gidlund är döende. Kanske är det bara dagar kvar?
Läser tyvärr in en antydan till att kroppen snart rostat sönder och inte kickstarta igång, ännu en gång, i ovanstående inlägg.
Han har kämpat mot cancern länge nu. Trott sig ha besegrat den. Återgått till livet. För att sedan slungas tillbaka in till det där grådassiga väntrummet där slutet på den långa korridoren obevekligt är en svart port. Eller är den vit? Grejen är dock att den är stängd, sluten och tyst, tills dess att man är ett enda steg ifrån den.
Kristian blir inte äldre än 29 år. Och hans öde river upp gamla sår, på samma sätt som hans ord berör mig. Ni hittar dem här. Läs. Gråt. Och förälska er på nytt i alla möjligheter ni har kvar.
