Tydligen finns det ett kinesiskt ordspråk som säger att allt man behöver för att bli lycklig är en brödlimpa och en blomma och jag älskar den idén. Och kanske är det därför jag känner en sådan tillfredsställelse i vår avskalade kappsäcktillvaro? I vår lägenhet här i West Village finns få prylar, få pinaler, få råvaror, få kryddor, få pryttlar. Här finns det vi behöver till ett minimum men det är just allt vi behöver..och det gör mig lycklig.
Tillvaron här är så avskalad - både från de fysiska tingen men även från andra typer av krav och måsten. Frågan är om de verkligen finns där annars också för J känner aldrig av dem men de finns i mitt i huvud och jag blir stressad av dem. Här är det bara vi och en värld där hemma som går och lägger sig när vi äter frukost. Typ. Men det gör att när jag jobbar så jobbar jag ostört. Inga mejl som distraherar mig, inga uppdateringar på Instagram som lockar och inga samtal. Det är jag, mitt uppdrag och min tid och det är väldigt skönt.
