En flygbiljett bort

Bild: http://rorybain.tumblr.com/post/18275672924/san-francisco via http://themaxdavis.com/post/18276813213

J säger att jag är som allra lyckligast när jag är utomlands. Vet att det, med tanke på denna veckas ansträngningar som syftar till att göra karriärutveckling i denna stad, är helt fel tajming - men kanske är det ändå det mitt hjärta vill? Att packa väskorna, flytta bopålarna och andas mättad luft ett tag? 



Framgångsfaktor

Bild: http://pinterest.com/pin/204069426834897293/

Lyssnade på Tina

Bild: http://themaxdavis.com/ via http://modinakerlind.tumblr.com/

Det här inlägget är också ett som legat halvfärdigt skrivet under en lång tid. Påbörjade med några rader efter det att ha varit och lyssnat på Tina Thörner på jobbet men kom aldrig längre än ovanstående bild, rubrik och några få ord. Hennes idéer väckte en massa känslor i mig, kanske är det lättast att återge dem genom att bara skriva ner det jag rafsade ner under föreläsningen? Ok, då kommer de här i turordning:

• Den väg man valt behöver inte vara den man alltid följder.

• Kameleont

• Livsfilosofin är Power from within!!!

• Titta dig i spegeln och tänk: vad snygg hag är!

• Ett liv består av 30.000 dagar. Vad är det värsta som kan hända?

• Acceptera att de tankar omvärlden implementerat i en inte är de enda rätta.

• 7-8-åringar tycker att det är roligt att gå upp på morgonen. Vad är det som händer som ändrar detta? barnen ska tycka att livet/skolan är rolig medan jag inte tänker så om mitt eget liv. Många tycker det är ok att livet är lite tråkigt.

• Konstruktiv feedback

• Man ska göra saker man mår bra av. Gör man ingenting så blir det ingenting.

• Varför gör vi inte saker så roliga som de kan vara? Hur vet jag att jag blir bättre? Gjorde jag allt jag kunde för att få företaget att glänsa idag?

• Att man tror mer på någon annan än en själv.. Någon annan kan släcka en låga på en sekund. Man tror på en idé, berättar den för någon som har invändningar och helt plötsligt har man själv tappat tron på det man tidigare trodde så starkt på. Hur kan en annans åsikt väga tyngre än min egen övertygelse?

• Hitta en trygghet i sig själv.

• Var inte rädd för förändring.

• Sträva efter att bli nyförälskad igen. I din partner, i ditt arbetsliv. Du måste börja inom dig själv.

• 67.000 tankar/dygn

• 20% av de tankarna bestämmer man själv. Vidga denna del. Tyck att det är världens bästa arbetsplats. Skapa en kärlek till det du gör här och nu.

• Ta kontroll över din egen hjärna. Du kan skapa din egen verklighet. Mental träning.

• Våga hitta nya vägar!

• Fatta beslut baserat på en njutningsfaktor.

• Rita kartor över ditt liv. Märk ut ett mål. Välj att vara glad. Vad ska livet för mig innebära? Skaffa dig bilder på en trigger, på saker du är stolt över. Ta en bild på dig själv när du strålar!

Så här i retroperspektiv så ser jag att de där anteckningarna visar ett tydligt mönster över mitt inre och det jag funderar på non-stop nuförtiden. Kanske är det så att man hör det man vill höra eller så var det bara så att hennes föreläsning, om att hitta övertygelsen i sig själv och sedan leva ut sina drömmar utan att ta så mycket intryck från vad andra säger om saken, var precis det jag behövde höra där då. I synnerhet nu när jag vacklar så mycket mellan framtid, drömmar, plikt, jobb, försörjning, glädje, vardag.. Oavsett: Tina Thörner – jag är tacksam för allt du sa under de där två timmarna och jag bär med mig det. Alltihop. Att din nya dröm är att förändra den islamska världens kvinnosyn är bara det SÅ coolt.

Haha, och i ärlighetens namn: det om något ger mig perspektiv på mina egna funderingar över vad jag ska syssla med här i livet.

Reproduktion



Bild: http://nojesguiden.se/blogg/emelie-thoren

Gick in på Emelies blogg och golvades av den här lilla personen. Kan inte sluta. Titta. På. Bilden. På läpparna. Den lilla näsan. Armarna. Haha, minen...

Det är intressant det här med reproduktion och vilka känslor det väcker i mig. Mest är det rädsla, oförstånd, skräck och okunnighet. Skräck för att barnet kommer. Och att det inte gör det. Mitt i allt det där finns också en känsla av coolhet: the mamma-coolness. Tror jag skulle kunna bli en bra mamma men det här med att hela livet ändras – hur skräckinjagande är inte det?  

Mitt ego jagar redan efter utrymme i det förhållande jag är i, hur ska det bli sen? Samtidigt som jag längtar efter att få lägga alla jag-centrerade funderingar åt sidan och få lite perspektiv på allt. Jaja. Är inte riktigt där än. Men fasen vad söt den där ungen var.  



Gothenburg, I came back to you

Göteborgsfragment i bilder. För en gångs skull var stan folktom på mina kära vänner som valt att bo där. K var i sin hemstad, S var på en skärgårdsö och L har flyttat norrut och lämnat stan. Kvar var jag och J som umgicks med hans mamma och man samt drog runt på stan och njöt av solen, beundrade arkitekturen, spanade in alla ställen jag brukar spana in tillsammans med K (minus den snygge Acne-säljaren som numer verkar vara ett minne blott..), fick inspiration till olika inredningslösningar på Artilleriet (Magasingatan) och ja, drack - eller åt, det är en definitionsfråga - en kopp choklad på en vårig uteservering. Utan att cigga, mind you. Detta är en ny slags vår. Jag kallar den: friskvårdsvår (inklusive (inser jag nu när jag postat ovanstående bild) chokladkonsumtion). Och jag gillar den..trots allt. 



Adrenalinrush

Bild: http://www.sciencephoto.com/media/7368/enlarge

Min kropp är så adrenalinstinn att händerna skakar. Hjärtat slår fjärilslätta slag och jag har verkligen tagit ut mig, psykiskt, till det yttersta. Försöker andas lugnt. Fokusera. Ska sakta mala ner allt hyperventilerande med statiska arbetsuppgifter och långsamt, lååångsamt landa igen.

Det som aldrig sägs

Bild: http://johnfearstorres.wordpress.com

Jag tänker mycket på Whitney och medierapporteringen kring hennes död. Jag tänker på hennes dotter. Och på Bobby Brown. Funderar kring mekanikerna kring kvinnovåld (de samhälleliga och de med bäring på ord som makt, kärlek och beroende) och på ur lätt det är att bryta ner en människa, i synnerhet någon som utåt sett har allt. Människorna i ens omgivning tenderar att blunda då. Ser inte tecknen för de är så onaturliga att de blir som blinda fläckar i andras medvetande.  

De skildringar som jag tar del av beskriver Whitneys förfall, och sista årets återhämtning, och trots att alla medier skriver att hennes ex-man inte kommer vara välkommen i kyrkan väljer ingen att prata om hur hon hamnade i sitt nedbrutna drogträsk. Detta trots att polisanmälningar om misshandel, en skilsmässa, intervjuavslöjanden och annat fullkomligt skriker ut att världen inte är så svartvit som de får den att verka. 

Att bli psykiskt nedbruten är i vårt prestationsfixerade samhälle en ganska enkel sak att uppnå. Titta bara på hur reklammakare och andra massmediala påtryckare enkelt startar drev och opinionsbildning; hur snabbt människor ändrar åsikt och går från att tycka att något skitfult till ashett - bara för att bättre smälta in i ett sammanhang. Vi är lättpåverkade. Vi vill väl och vill vara omtyckta. Många är vi som anpassar oss. Att sedan bryta ner en sådan person, menar jag, är en relativt enkel sak. 

Varför ifrågasätter ingen detta?  

Ps. Denna kille gjorde det dock här. Och en annan kille (min favvo!) gjorde det här.

Good guys!

Ps 2. Omslagsbilden ovan satt på ett av de första kasettband som jag och min syster köpte i en bergsby i Italien. Den andra kasetten var "Like a prayer". Båda var piratkopierade. Och så coola. Tittade på omslagsbilderna om och om igen (ringarna och Madonnas jeanslinning i det ena fallet, Barbie-armarna och lockarna ovan) och spelade musiken i bilen resten av semestern intryckt i ena hörnet av bilbaksätet, omgiven av berg av packning.

Det var sommaren 1988, jag skulle strax börja trean och började tack vare ovanstående inköp känna att jag var..på väg att bli vuxen. 

Skrevs: 120216

Färgglatt

Bilder: http://abeautifulliving.blogspot.com/ samt http://positivelynoteworthy.tumblr.com/post/11984612956/via-noirfacade-livejournal-com, http://angelsinhell.tumblr.com/post/15788233491/reblog-x, http://wmagazine.tumblr.com/post/18148047694/photo-by-sharif-hamza-yes-the-calendar-says och http://w-illow.tumblr.com/post/18181389531 via fantastiska http://modinakerlind.tumblr.com/

Skrevs 120218

Dramaten

Bild: http://dramatenblogg.se

Sitter återigen på tåget och skyller alla stavfel på ett hoppande tangentbord i mobilen.. Var ju på Dramaten igår. Försökte insupa det faktum att det var Ingmar Bergmans andra hem, hur det skulle vara att jobba där och hur det är att förmedla känslor på beställning till en okänd publik. Jag tänkte även på Peter Anderssons fulsnygga, sexiga karisma och på det faktum att hosta verkar smitta lika mycket bland teaterpubliken som i klassrummet förr i tiden.

Föreställningen, Hedda Gabler, var Mari Bonnevies enmansshow. Ackompanjerad av Peter. Och killen som spelade hennes man - var det en inhoppare? Hans karisma var på buskisnivå jämfört med henne som likt en valkyria ägde varje millimeter av scenen där hon stegade fram i ursnygga kreationer.

Blev inte direkt betagen av pjäsen men av den kvinnliga, lätt grånade elegansen i pausen.. Alltså..helt plötsligt kändes det inte de grå hårstråna lika läskiga längre. Kvinnorna minglade runt i svarta, utstående kjolar, pälsar, smycken, höga håruppsättningar och var så vackra! Uppklätt till tänderna utan oro att ta det too far - se där, en schysst bieffekt av biljettinköpet.

När vi gick ut föll snön tungt, det var vackert och vi pratade till varandra med dramatiska tonfall. Haha, det där sista var inte medvetet (och lite genant) men jag antar att vi sveptes med av det vi sett på scen i två timmar och bara hämnigslöst körde på. Gillade det.

Skrevs: 120214

Återbruk

Den senaste tiden så har jag rest mycket. Känner aldrig riktigt att jag stannar upp och får lugn och ro omkring mig och känner än mindre på att jag har koll på hur man bloggar sittandes lite åksjuk  i min tågstol nedknapprandes lätt förtäckta idéer och funderingar oavsett tid på dygnet. Önskar att jag snart kan prata mer öppet om alla mina framtidsdubier och varför jag inte kommer över dem i mitt huvud. Kan eventuellt göra det snart. Tids nog i alla fall.

Tills dess tänkte jag att jag kunde avsluta denna måndag, som nu gått över i en lilaaktig ton med drag av blyerts utanför fönstret, med en inläggsbonanza. De flesta av de inlägg som skulle publicerats, men på grund av teknikhaveri eller annat strul, inte gjorde det under förra veckan kommer därför här. Enjoy.    

Detaljer



Bilder: http://voguechanel.tumblr.com/post/18375206826, http://blazelikerebeldiamonds.tumblr.com/post/18372241760, http://delicate-days.tumblr.com/post/9287161770, http://fime.tumblr.com/, http://fime.tumblr.com/, http://wokeupbytheroadside.tumblr.com/,  http://fortheloveofpretty.net/ och http://p-e-r-p-e-t-uu-m.tumblr.com/post/17549184093 via http://w-illow.tumblr.com/.

Måndag. Gråvitt ute. Prickar av saker att göra på jobet to do-list med en rasande fart. Mycket för att jag har det här andrummet öppet och med jämna mellanrum kikar in på andra sidor och låter mina tankar segla iväg.

Låg vaken flera timmar i natt och kom inte till ro. Det bubblar i mig. Sliter i mig. Och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det. Allt handlar om val. Livsval, karriärval, framtidsval. Eller kval. Fan, detta är något av en pärs. Fast å andra sidan så händer äntligen något som tvingar mig att tänka till..och det är bra.

Alterego



Bild: http://www.luvaj.com/ via http://nojesguiden.se/blogg/kristin-zetterlund

Minns ni att jag en gång sa att jag innerst inne drömmer om att vara en skejtare? Som skiter i konventioner och ser solen gå upp lika ofta som den går ner? Gärna på en varm breddgrad och med Celine-bräda? Såg just mitt alterego fladdra förbi på Kristins blogg.

Aja. Bra med målbilder.

Nyinköp

Bild: http://shop.monocle.com/

Efter månader av idel och endast räkningar (samt en resa till Mauritius..) är äntligen alla skulder betalda. Det firades på initiativ av J (ständig sakletare med en smak jag älskar) med ett första inköp till lägenheten, frånsett plugg, tapeter och färg, sen i augusti av ovanstånende. 

Bibliotekslampan är designad av Andreas Martin-Löf, arkitekten och produktutvecklare som bland annat skapat dessa vackra lägenheter to be i den gamla Stråhattsfabriken i Stockholm. Läs mer om lägenheterna och den vackra byggnaden via denna länk.



Ringprydd

Bilder: http://www.luvaj.com/


Ramlade av en slump över denna sajt. Och fick ett kraftigt ha-begär. Tror solglasögonen på sista bilden kan bli sommaren 2012:s nya.

Hallå!

När jag startade den här bloggen var det bara för min egen skull. Jag behövde dels förverkliga något jag länge funderat på. Och jag behövde ett forum där jag kunde samla saker jag tyckte om att titta på, lyssna på, tänka på och skriva om som var i en annan form än min byrålåda. Så jag började skriva och berättade det först inte för någon. Sedan exploderade jag ändå av stolthet (mest för att jag överlistat tekniken och lyckats "skapa" en blogg) och var tvungen att dela min glädje med min älskade, vapendragare i Göteborg K! - någon jag diskuterat bloggidén med länge.

Men nu, ja nu finns det en massa där ute som läser den. Och jag är jätteglad för att ni gör just det - och jag hoppas ni har glädje av att få egna impulser av mina funderingar. Gladast i hela världen blev jag igår när jag såg att den supertrevliga bibliotikaren på Sturebiblioteket hört av sig på nytt. Hon skriver:

Hej igen /M! Eftersom det verkar som att du både är intresserad av design och italienska kan jag inte låta bli att tipsa om två program på Sture bibliotek. I morgon torsdag gästspelar Arkitekturmuseets bibliotek hos oss (http://biblioteket.stockholm.se/kalender/arkitekturmuseets-bibliotek-g%C3%A4stspelar) och tisdagen 20 mars kl. 19 kommer Italienska kulturinstitutets Paolo Grossi och berättar (på engelska) om ny italiensk skönlitteratur.

PS Om du är intreserad av att läsa Undantaget har vi utrangerat vårt exemplar. Vill du ha det är det bara att fråga efter det, det ligger i mitt fack.

/Sandra Sturebibliotekarie

Är det inte fantastiskt? Att trots anonymiteten (fast själen ibland är helt blottad) så bidrar det här forumet till att människor möts. Knyter kontakt. Och man kan få en bok, som verkar fantastisk, undanlagd till sig. Amazing!

Sandra: Såg tyvärr kommentaren rörande Arkitekturmuseets gästspel försent men på tisdag kommer jag gärna förbi och lyssnar på herr Grossi. Passar på att hämta boken då. Allt gott tills dess och tack snälla, snälla du!

Dylanexposé

Bild: http://schlaug.blogspot.com/2011/05/god-morgon.html Birger Schlaugs blogg - otippat!

Jag har en konstig föreställning att mitt ex ibland talar till mig via Bob Dylan. Och jag vet..skrattar lite för mig själv när jag skriver det här..det låter ju komplett vansinnigt. Men min (van)föreställning kommer sig av att han i sin tur levde genom Dylan. I hans lägenhet fanns stapelmeter av skivor, bootlegs, obskyra inspelningar från konserter och hela tiden ackompanjerade den där nasala, knastriga rösten vårt liv ihop. Stundtals blev jag galen och klarade inte av att höra ett enda förbannat, jävla gitarrsolo beslutsamt framhamrat av någon av de stiliga ynglingar som alltid flankerade Bob och då fick jag välja musik. De stunderna var dock få.  

Så satt jag på tunnelbanan i morse när den här låten kom på och ..återigen kändes det som att han talade till mig. Allt han vill säga är det Dylan säger. Sinnes, jag vet, men så här var det när vi var tillsammans. Och när vi inte var det. Han levde liksom igenom alla livets skiftningar med Dylans lyrik och i morse jag fick en känsla av att i något parallellt universum så är det fortsatt så.

Sedan länge har jag gått vidare och numera lever jag som att jag har en massivt stängd dörr till den perioden bakom mig. Nästan som att han evaporerade från jordens yta eller avled i samma stund som vi skildes åt. Kan det vara så – att man sörjer dem som att de dött när det tar slut? Så var det nog första gången det hände i vår relation (sen hann vi göra slut femtielva gånger efter det) och när dörren för sista gången hade drämts igen så valde jag istället att byta perspektiv, ta på mig en skygglapp för det som varit och fortsätta mitt liv på egen hand.

Men ibland bryter minnen från den tiden, eller från honom själv, min forna kärlek, igenom. Jag hör hans röst på radion eller ser någon av hans publikationer och jag kan med ett ärligt hjärta säga att jag önskar honom allt gott. Önskar honom all lycka. Och vill kanske mötas igen som vänner fast helst tror jagatt jag vill behålla allt som var likt ett dovt minne. Min kärlek till honom som en partner är evigt borta och det är så skönt. Min kärlek till honom som människa finns kvar..tror jag. Allt är dock kluvet. Och ibland, när vissa låtar dyker upp som i morse, så är det som en iskyla drar igenom min bröst och det är som jag svävade ovanför det som varit  och upplever situationerna lika kristallklart som om jag var tillbaka och  återupplevde dem på nytt.

• Den här (Shooting star) tar mig till en paradisstrand i Thailand där jag ensam i en bunglow förkrossad insåg att mannen jag dittills älskat blivit en främling.

• Den här här (Most of the time), sweet jee - det var en tung period, tar mig till grussmutsiga gator i ett vårlikt Malmö där vi promenerade ändlöst i ett försök att förlåta varandra – var och en på sitt sätt.

• Den här (It ain't me babe) tar mig till mitt rum i Tanzania där jag låg många timmar under myggnätet och velade om jag skulle dra iväg ett mess till honom och säga att jag saknade honom eller ej. Tror jag gjorde det. Fick oavsett aldrig något svar.

• Den här (Not dark yet) är från min första tid i Stockholm när jag lagt allt bakom mig och försökte finna mig till rätta i en ny stad.

• Den här (Sara) - som jag tror Dylan skrev till sin första fru i samband med deras skilsmässa, tar mig tillbaka till tiden innan allt blev wacko.  

• Det finns tusen andra sånger men ovanstående är de som snabbast och starkast skapar ett blixtrande övergång mellan verklighet och minnen. Den här (You belong to me) har jag dock hittat själv. Och den är till J.

Trängsel



Var på Fotografiska häromdagen och kunde inte annat än le åt ytterligare en av Helen Levitts foton från New York, tidigt 70-tal. Här är en annan av dem: Ljuvlig pose.


Ps. Och kära syster: ser du att kvinnan har supersköna "mormorsarmar"?

Mina Marni-favoriter

Bilder: http://hm.com

För en lover av afrikansk batik så skulle jag lätt kunna köpa allt och använda sönder. Dock, med given plånboksstatus och en vilja att för en gångs skull bygga upp en garderob från grunden (haha, is it ever goin' to happen?) så var det bara ovanstående som kunde få respit från min hårda, eget uppsatta, idé.  



Transatlantisk

Det kom ett meddelande från andra sidan Atlanten innehållandes orden. "Ps. Allt kommer att bli bra. Ds." - och det blev det. 

Jag var sönderstressad, nästan manisk, och sprang Odengatan fram. Var sen, helt slut i kropp och själ och mitt i ett språng var jag tvungen att ta ett snabbt andetag vid trafikljuset och acceptera det faktum att jag precis var på väg att utmana mig själv och släppa sargen. Att vara någon annan än den duktiga flickan. Så jag gick in på italienskalektionen två veckor för sent, ensam och utan ett ord italienska kvar i bakhuvudet. Det var genant, ödeläggande genant, men..ändå trevligt. Fick energi av lärandet, uttalen, klasskompisarna. 

Och hur oändligt främmande det kändes innan så blev allt bra. Tack K. Idag var du orkanens öga. 

Tidiga tankar

Bild: http://www.liviluna.se/archives/282

Försökte publicera mina tankar tidigt  i morse men som vanligt kom jag och tekniken inte överrens.

Himlen är blyertsgrå, mitt huvud ömt och det känns som jag knappt vaknat. I sätet framför mig sitter en före detta kollega, numera pensionär, på väg till ett möte. Vårt överraskande möte tvingar mig på en mikrosekund ur min limbo och jag konverserar med viss fördröjning mellan tanke och ord. 

Så börjar tåget rulla och vid Tegelbacken ser jag det: det uppbrutna istäcket som ända sedan jag flyttade till Stockholm har fascinerat mig. Brukade stå på bron utanför riksdagshuset och jaga upp mig själv över tanken på hur det skulle vara om man trillade ner i gjyttret. Svart, grått och vitt med knivskarpa linjer i en enda röra. Kontraster, kyla, mörker. Som ett konstverk. Magiskt vackert. 

CV



Mitt liv is all 'bout this at the moment. Självrannsakan. Prosa. Innovativa idéer. Jag: helt slut. Och i morgon ska jag vara på resande fot klockan 07.00. Livet assså.

Ps. Och ALLT beror på att Studiefrämjandet hi-jackar min vardag och tvingar mig att blocka tio tisdagar framöver för att fortsätta med italienskan. Eller ja, jag hi-jackade visst dem helt på egen hand redan i december när jag skrev under ett papper som jag inte visste var bindande. Tydligen framgick just detta med stora RÖDA b-o-k-s-t-ä-v-e-r.

Aja.

Nu dök en städare upp på kontoret och bröt min solitära tillvaro vilket påminde mig om att det 1) är sent och 2) att jag inte ätit något mer än ett pretty oaptitligt äpple sen lunch. Kravlar mig hemåt. På återhörande.    

Canvas

Bild: http://acne.se

Annat snyggt från Acne. Vad gör det företaget egentligen ? Utövar tankeläsning?  

120219

Bild: http://soulhunting.tumblr.com/post/16401762529 och http://maizans.tumblr.com/post/1003415255 via http://modinakerlind.tumblr.com/

Fotograf: Sarah T. Wolf (Spokane, WA)

Attiralj

Bild: http://rodeo.net/pamela/

Å, jag blev klar med cv:et! I alla fall så pass klar att jag kunde maila iväg det till den första instansen av skarpögda kritiker. Nu måste jag äta.. Har ett svart hål i magen och en kropp som håller sig upprätt endast tack vare adrenalin. Hittade ovanstående bild på Pamelas blogg. Gillar bältet skarpt. Från beloved-Acne och finns i butik nu.