CV



Mitt liv is all 'bout this at the moment. Självrannsakan. Prosa. Innovativa idéer. Jag: helt slut. Och i morgon ska jag vara på resande fot klockan 07.00. Livet assså.

Ps. Och ALLT beror på att Studiefrämjandet hi-jackar min vardag och tvingar mig att blocka tio tisdagar framöver för att fortsätta med italienskan. Eller ja, jag hi-jackade visst dem helt på egen hand redan i december när jag skrev under ett papper som jag inte visste var bindande. Tydligen framgick just detta med stora RÖDA b-o-k-s-t-ä-v-e-r.

Aja.

Nu dök en städare upp på kontoret och bröt min solitära tillvaro vilket påminde mig om att det 1) är sent och 2) att jag inte ätit något mer än ett pretty oaptitligt äpple sen lunch. Kravlar mig hemåt. På återhörande.    

Inåtblick

Har under dagen hittat på alla ursäkter there is till att inte sätta mig ner och skriva mitt cv. Hur svårt kan det vara? Är en sån klassisk ENFP:are som bara duckar för trista, självrannsakande saker men nu har jag musik på, ett word-dokument öppet och mellan min hårdbevakning av Whitney Houstons begravning, bloggar och andra skvallersajter så skriver jag någon mening i taget. Sakta värks det fram - redo för att efteråt mailas över och brutaldissekeras av J.

Dock, jag måste ge det till honom: han gör det bra. Trist bara att han vill ändra på precis allt som jag tycker är fyndigt skrivet och ger sken av vilken fantastiskt underbar, hårdarbetande, inspirerande person jag är..

Ps. Han kallar det skryt. Jag försvarar mig med att det är cv-språket som tagit kontroll över mig. Hur hittar man en balans? Så. Jävla. Svårt. Vin kanske? Testar det.