Försökte publicera mina tankar tidigt i morse men som vanligt kom jag och tekniken inte överrens.
Himlen är blyertsgrå, mitt huvud ömt och det känns som jag knappt vaknat. I sätet framför mig sitter en före detta kollega, numera pensionär, på väg till ett möte. Vårt överraskande möte tvingar mig på en mikrosekund ur min limbo och jag konverserar med viss fördröjning mellan tanke och ord.
Så börjar tåget rulla och vid Tegelbacken ser jag det: det uppbrutna istäcket som ända sedan jag flyttade till Stockholm har fascinerat mig. Brukade stå på bron utanför riksdagshuset och jaga upp mig själv över tanken på hur det skulle vara om man trillade ner i gjyttret. Svart, grått och vitt med knivskarpa linjer i en enda röra. Kontraster, kyla, mörker. Som ett konstverk. Magiskt vackert.
