Me and Julio

Å, New York. Som jag längtar tillbaka. 

Alla dessa hundar



Bild: http://worldhistoria.com och dikttips som alltid från underbara Bodil http://www.finistere.se/

»Hund håller jag inte.
Men träskor.
De står vid dörren och skäller.«  

Werner Aspenström

Regnmånaden



Alltså. Vaknade upp i morse till P1:s metrolog som sa att om det nu kommer regn till midsommar (som det visst ska) så kommer det här att vara den regnigaste junimånaden sen 1905. Själv är jag ju bara inomhus och sandpapprar och målar och på ett sätt är det skönt att inte lockas ut till gräsmattehäng och kalla glassar. Saknar dock pausar som denna.

Morgonapati

Ligger i min säng och har svårt att hitta motivationen att kliva upp. Har letat efter den sen tidigt, tidigt imorse och sen jag vaknade läst lite. Lyssnat på en podcast. Sen en till. Lagt tusen spindelharpor. Till slut (snart) är det bara skulden som kommer att få upp mig. Skulden i det att jag inte vill ligga kvar i sängen när J kommer hem från sitt arbetspass som han dödstrött gick till imorse vid femsnåret.

Anledningen till att det är som en cementklump i min rygg är tanken på sommaren. Hur den är här men på samma gång långt ifrån här. Som jag längtat till den och nu ligger den framför mig, nu ÄR jag mitt fuckin i den..men känner ingen glädje. Och jag vet inte längre vad jag längtar till och bara för att jag blir så ledsen över det längtar jag nu för trygghetens skull till hösten. Och det i sig är så jäkla sorgligt. Det är som att jag inte klarar av att packa upp kartongen med sommarkläder. Jag förmår mig inte ens att stryka de välbekanta tygen mellan fingrarna.

För jag vet just nu inte vad jag längtade till längre.

Längtan

Bilder: http://rainbowwildfox.tumblr.com

Endorfinkick

Bilder:  http://texasgiant.tumblr.com/post/20239049392, http://www.thefujifiles.com/search?updated-max=2012-02-26T20:32:00-06:00 och http://s-p-r-i-n-g.tumblr.com/post/17311936200 via http://pinterest.com/elsabillgren/ och http://elsa.elle.se/

Gud vad ljuvligt det är att gräva  i jorden och vara ute och andas frisk luft. Jag rattade tillsammans med Jenny hennes gröna lilla bild till Zetas (vilket fantastiskt ställe!) tidigt i morse och där samlade vi på oss bärbuskar, rosenbuskar, rabarberstånd, murgröneväxter och blommor i en massa olika former och färger. Nu är innergården fixad och hade jag bara haft en trädgård hade jag kunnat vara ute och gräva och greja oändligt länge till. Älskar det! Att 2013 ha en form av sommarhus eller någonting ute i naturen kommer att vara ett måste. Endorfiner av detta slag är ett måste och jag behöver känna liv mot fingrarna igen.  

Canvas

Bild: http://acne.se

Annat snyggt från Acne. Vad gör det företaget egentligen ? Utövar tankeläsning?  

Sommarlängt

Bild: http://www.hanneli.com/

Man kan längta till sommaren också. Det är helt ok. 

Hemkomst



Jag vet inte riktigt vad det är med min hemkomst den här gången som gör mig skör. Huden är fortsatt öm.

Sov hyfsat gott på planet i natt. Köpte rött vin, ostar och ett litet, litet paket gåslever i Paris som ett tecken på att jag kan njuta av saker..i Stockholm också även om det inte är färska mangos och ljumma romdrinkar. Men så saktade planet in på Arlanda. Vi klarade av bagageband, tågresa in till stan och helt plötsligt var vi tillbaka i det gråaste av grått vid spår 1 på centralstationen. Herregud. Den synen..jag vet inte. Ville bara lägga mig ner på plattformen och gråta men tog istället resolut mina väskor och bar dem på starka armar mot tunnelbanan.

Vyn över Södermalm från Gamla stan är som alltid magiskt vacker och när jag sedan gick in till min skomakare, hälsade han glatt och jag hämtade ut nyklackade skor. Gick förbi min affär, där jag med förbundna ögon vet var alla varor är, och girade välbekant förbi det klassiska Folkungegateklientelet på hemtama gatstenar. Mina kvarter kändes välkomnande. Grannen jag mötte log, välkomnade mig hem och gav min solbränna komplimanger.

Sedan kom jag hem till en lägenhet kallare än Sibirien, med golv täckta av kakelugnsdamm och två sotare som beklagade att rökgången var otät. Kakelugnsmannen (denna väna men förvirrade man som sedan september känns som en jävla inneboende på dessa 35 kvadrat) beklagade missen, han skulle inte hinna åtgärda det än på ett tag och evighetsprojektet med att installera/börja använda kakelugnen fortsätter. 

Själv ville jag bryta ihop en andra gång men packade istället resolut upp. Städade hela lägenheten. Och ska strax packa resväskan igen för att ta nattåget till Åre om några timmar. Så, så är det med det. Vill haverera, biter ihop, skrattar åt eländet och vill strejka, gråta och skrika på nytt. Sa jag förresten att jag ska ha mens i morgon?

Och att jag längtar tillbaka hit?



Hit till min frukostplats på balkongen i Flic en Flac.

Ser ni den lugna gatan? Tre minuters promenad därifrån ligger havet. Och luften är ljum. Precis just nu har mörkret fallit över gatan och livet fortsätter där nere medan jag är här. Och fortsätter jag med.

Har tänt en brasa i den lilla kaminen i köket. Tänt massor av ljus. J steker köttbullar. Och långsamt börjar den nedfrusna lägenheten tina något.