Snigelfart

Citat hämtat från den här fantastiska bloggen: 1001 rules for my unborn son.

Återigen måndag. Återigen solsken utanför de regnstrimmiga kontorsfönstren. Och återigen har jag hjärtat i skorna. Det spelar visst ingen roll hur mycket mod och tillit till mig själv som jag bygger upp under helgerna - när jag återigen öppnar den tunga entrédörren så är det som ingen tid sedan sist har förflutit. Jag är i limbo, ståendes i orkanens öga och då jag inte kan påverka de yttre faktorerna blir jag utelämnad till att jobba med de inre. Det som är så mycket svårare. Ge mig i uppdrag att ro komplexa projekt i hamn och jag gör det. Be mig jobba med mitt eget maskineri (må det vara att sätta igång med att träna eller skriva mitt cv) så skär motorn ihop i protest. 

Får inte riktigt ordning på perspektiven och när jag hastigt läser igenom ovanstående så inser jag hur gnällig och bortskämd jag är. Vad fan, no more excuses! Hur svårt kan det, för en självcentrerad människa som jag, att fokusera på sig själv? Va?! Äh, nu tar jag tag i det här.

Och tröstar mig med ovanstående citat om att inget, ännu, är försent.

På återhörande.  

Coola knutar

Bilder: http://thesatorialist.com,  http://fashion-dolls.tumblr.com/post/12898229860, http://w-illow.tumblr.com/post/13631595814

Avslutar arbetsveckan med sånt där flärdfullt som jag själv har så svårt att få till - men hey, inspirera andra till stordåd..det är väl inte så dumt det heller? Nu: vin, vin, vin! Ses under några kulörta lyktor på Babylon.

Något nytt tar form

Bjussar på en rumpbild - men strunt i det (vill mest bara illustrera min handy-ness och då fick rumpan
hänga med) och kolla nedan vad fint det var när allt var klart.  Oklart också varför jag inte tittar in i
kameran på en enda renoveringsbild men ja, det är som det är med det. Kan konstatera att
 renoveringsutstyrseln såg exakt likadan ut hösten 2012 som 2008. Bara håret som är lite längre.

Den här bilden togs dock för att skildra det att en katt smög sig in i lägenheten
och det var, som alltid när en katt är inblandad i mitt liv, läskigt som fan.

Se - den gamla gasugnen, som var hopplös att använda, var fortfarande kvar och
vattenkokaren, som hängt med sen första lägenheten i Lund och som sin sista tid i livet
kom att förgylla dagarna på jobbet, lyser, ser jag nu, verkligen blå mot allt det där vita.

Bild tagen tre och ett halvt år senare:
Tapeten har verkligen blekts trots att fönstren vätter mot öst och det typ alltid är skugga i köket.

Och nu, ja då ser det ut så här.

Väggen målad med magnetfärg i väntan på några vita strykningar.  



När jag först kom till Stockholm bodde jag i världens minsta rum i världens minsta lägenhet som jag delade med den italienska kvinnotjusaren Antonio på Bondegatan. Rummet bestod av en stenhård 60-säng, två garderober och en liten bokhylla med en gigantisk tjock-tv på. Säga vad man vill om det boendet men jag gillade det. Stockholm var kallt, hårt och stort men jag hade någonstans att ta vägen och korresponderade med världens forna storpolitiker från Internetcaféet nere på hörnet. Det var fint. Sen var jag tvungen att snabbt flytta ut och det var..lite kaos. Avskyr att det där med att leta lägenhet (och eventuellt jobb?) är som en fjäsk-process inte helt olik raggförfarandet. Hur som, satte in en annons i DN som mamman till världens finaste Rebecka såg och allt löste sig. Coola, coola Rebecka som var nykär i världens finaste Magnus och när de två ville testa på att bo ihop så fick jag hyra hans etta på Kocksgatan i andra hand. Den lägenheten blev sedan min och långsamt, långsamt har den ändrat form genom åren och som jag ÄLSKAR den.   

Lägenheten är mitt krypin i världen och här är jag trygg. Den är som en oas och tar jag ett steg utanför dörren kommer jag till vår lugna innergård, tar jag två är jag direkt ute i vimlet. Renovering har aldrig varit min starka sida (chocken i höstas när allt var kaos, jeez..) men sakta, sakta har jag omvandlat idéer till handling. En av dem var när jag målade om i vardagsrummet, toaletten och köket och sedan tapetserade den runda köksväggen nästan helt själv. Förälskade mig (som alltid – hej impuls!) i en, för mig, svindyr tapet. 1000 kronor rullen. Mamma och pappa baxnade. Farmor likaså. Och jag som aldrig tapetserat funderade ut hur jag skulle mönsterpassa med minsta möjliga marginal och med hjälp av L så kom den på plats. Fan vilken seger! Det var lika mycket en hantverkarseger som en över min uppfostran i att gneta (och hellre tapetsera ett helt rum än att lägga samma summa pengar på endast en rulle) och i att erövra 35 kvadrat i Stockholm och göra de till mina.  

Nu är tapeten övermålad. L och jag umgås inte längre. Och ja, snart kan ni få se den bakomliggande inspirationen till att tapeten (som mamma kom att älska) rök häromveckan.. Att jag och L inte är ett item längre är sorgset. Nu har ärret läkt så mycket att det inte kliar längre men så snart jag ser något som påminner mig om skadan i sig så gör det..ändå förbaskat ont. Men, man möts och man skiljs och man möts igen. Ser inget motsatsförhållande i det att man kan glida in och ut ur varandras liv - vi har återförenats tidigare och gör det eventuellt igen.



Bortom snön finns det en sommar

Bilder: http://whereisthecool.com/post/13570306373, http://modinakerlind.tumblr.com/ och http://positivelynoteworthy.tumblr.com/post/7553423064/via-bottleofglitter via http://modinakerlind.tumblr.com/

Och när ni trodde..

Bild: http://convoy.tumblr.com/

..att jag inte kunde förälska mig i ännu en inredningsbild med en utsikt över allehanda natur - ja, då hittar jag ännu en. Sitter och småfryser i soffan och ska snart ta tag i en massa telefonringande (varför är detta jobbigt när jag gillar alla jag ska ringa?), tända en brasa och äta kvällsmat. Eller ja, kanske i omvänd ordning. 

Det snurrar inte lika mycket i huvudet längre. Pendlar dock fortsatt mellan beslutsamhet och lätt panik men ja, det får mogna ett tag till innan jag kan formulera något begripligt om det.

Läste förresten ut Glada hälsningar från Missångerträsk tidigare ikväll och kan konstatera att jag skrattade högt en gång (initieringsritualen) men sågar den i övrigt väldigt rumphuggna historien. Förstår inte varför hon inte tillåts gå all in à la Marian Keyes och bara få fläka ut sig på över 500 sidor - nu blev det bara som ett hetsigt 60 meterslopp av komplikationer och kärlek (som inte gick att ta på allvar) i novellform. Aja. Två böcker lästa ändå - så skönt! Five to go.

Hur coolt?



Bild: http://samuelrules.webs.com

SÅ coolt!

Turbulens

Bild: http://convoy.tumblr.com/



Gårdagen var turbulent. I mitt inre. Saker och ting ställdes på sin spets och jag försöker smälta det. Bara så ni vet vad tystnaden beror på.



100:onde gången gillt

Tänk, mitt förra inlägg var mitt hundrade. Såg det först nu när jag snabbredigerade mitt förra. Coolt. Trodde jag aldrig. Och inte för att jag riktigt vet vad jag vill säga med de här texterna så..men ja, jag kör jag på. Det är en mix av inspiration, funderingar, självklarheter, kärlek, bekymmer, glädje, utmaningar och själsliv, stavfel och musik, nu: böcker och annat.

Det finns väl ingen annan röd tråd än att allt har en beröringspunkt i mig själv och med detta egocentriska konstaterande så tar jag avstamp mot hundra nya inlägg. Yeah, yeah.. Jobbar med min självcensur. Det blir bra det här.

Läskramp

Jag är en människa som lever för att läsa. Där finns mitt andrum, min inspiration, min spänning, min gemenskap, min berusning. Sedan jag flyttade ihop med J läser jag otroligt lite och det är i sig en sorg. Jag börjar på böcker men kommer inte in i dem och på sängskåpet ligger fyra stycken (varav en är den senaste boken av en av mina favoritförfattare Jo Nesbø) böcker som jag bara halvhjärtat läst några sidor i.

Så var jag på mitt favoritbibliotek i förra veckan (Sturebiblioteket på Östermalms t-banestation) och lastade på mig ett gäng böcker. Jag blev som besatt, precis som jag när jag var liten på Habo bibliotek och bara länsade hyllorna. Tänkte igår att om jag fotograferar dem och lägger upp här och förpliktigar mig till att recensera alla – ja, då måste jag väl bara ta mig i kragen och läsa dem? Så, jag testar. Böckerna är dessa:  

• Annie Leibovitz På uppdrag – För att jag fascineras av henne, gillar fotografi som konstform och för att jag såg J bläddra i den på Söderbokhandeln i förra veckan.  
• Jay Z Decoded – Mest till J (som precis som alla killar i hans familj, förrutom hans pappa dårå, älskar Jay) men tycker det ska bli spännande att se vad han har att säga.
• Martina Haag Glada hälsningar från Missångerträsk – Haha, för att jag är en sucker för att blanda lättsmält med annat
• Bodil Jönsson När horisonten flyttar sig - att bli gammal i en ny tid – Se nedan
• Diana Athell Någonstans vid vägens slut - Därför att min farfar fyller 90 i nästa vecka. Och jag har svårt att hantera hela grejen. Vill inte gråta på födelsedagen utan bara vara glad. Jobbar på det.
• Linda Polman - Kriskaravanen. Vinnare och förlorare i biståndsindustrins spår – Ja, titeln säger väl allt. Kan vara enbart gammal skåpmat för en statsvetare som i egenskap av f d biståndsivrare under de perioder jag levde i Tanzania blev biståndskritiker..men, jag testar och ser om det finns något nytt att säga i ämnet.  
• Kitty Kelly Oprah - För att jag även är en sucker för skvaller! Och vill försöka förstå nyckeln till framgången.
• Britt-Marie Mattsson Vi tolererar inge förlorare - För att jag förväntar mig att äntligen förstå Kennedy-klanens dynamik. Och vad de egentligen uträttade.

Kom aldrig iväg på den buddistiska döden-föreläsningen igår. Får försöka ta igen det nästa vecka och gå på den om glädjen istället.. Kåldolmarna tog lååång tid (blev bättre rullade nu än sist men smakade sämre) och efter det somnade jag nästan. Vaknade till liv, läste klart Leibovitz bok och såg sedan nästan hela The girl with the dragon tatoo. Den sistnämnda var ok men lämnade efter sig en konstig känsla stress - som om Fincher komprimerat ihop alla bokens skeenden bara för att och jag undrar om någon som inte läst boken ens engageras i dem alla.

Den förstnämnda var däremot intressant. Den innehöll några fotografier jag inte sett innan, jag kunde konstatera att Annie inte är någon stilist till författare (hon säger själv att hon inte är någon som snicksnackar för att göra det enklare för den hon fotograferar och hon skriver lite på samma sätt: avmätt, trubbigt och hon bjuder inte direkt in läsaren) även om historierna bakom bilderna är coola Hennes relation med Susan Sontag anas endast mellan några få rader vilket får raderna att bli ännu mer effektfulla och det var bara att konstatera att det här med ljus, ljusmätningar och blixtar samt val av objektiv är en värld jag ännu inte kan något om.  Men jag lär mig gärna! Ska bara skaffa pengar, kamera och sedan dokumentera. Om sådär tre år.

Drömboende





Bilder: http://art-homes.tumblr.com/

Vet inte varför jag helt plötsligt dras till inredningssajter och bilder på hus. Kanske är det för att höstens renoveringstraumat äntligen ligger bakom mig eller så är det det att jag vet att vi kommer bo kvar i min lilla etta ett bra tag till (såg att bostadspriserna sjunkit ännu mer nu i januari) och letar efter sätt att förändra intrycket i lägenheten med små medel.

Scannade igenom ovanstående sajt igår efter att ha sett en länk på Columbines blogg och blev helt betagen av alla dessa fantastiska hus och arkitektlösningar.. Inser också att mitt undermedvetna med subliminala signaler försöker skapa en längtan efter naturen (på varenda jäkla bild som jag fastnade för var det ett träd utanför fönstret..) - och jag som älskar mitt asfaltsboende! Kanske läge att leta efter ett sommarhus att hyra, bara för att testa på om det är min grej? Fast då vill jag ju till Italien och..det är så himla svårt att få alla mina radikalt skilda längtanden (kan man ens säga så? Detta diskuteras här) att gå ihop och jag önskar att året hade två somrar. Eller att jag inte var så impulsstyrd.. :) 

Självklarhet



Bild: http://www.besottedblog.com/2011/10/steve-jobs-1955-2011.html

Över en plastskål med de godaste dumplings jag ätit på länge drog jag och min kollega K över lunch upp parametrar för hur ett lyckat yrkesliv ser ut. Kluvenheten mellan att stå på bryggan med ena foten på en oankrad båt börjar bli mer och mer påtaglig hos oss alla. 

Och även om jag vet att det enda rätta är att lyssna inåt, att alltid lyssna inåt, så tvekar jag. Just nu känns det som att det mitt inre säger är för stort för mig att hantera, låter det konstigt? Så jag ber det vackert att hålla tyst och ska strax trotsa kylan, testa att göra kåldolmar igen och, om jag orkar, ta mig i kragen och gå och lyssna på en föreläsning om döden. Jadu. Det är måndag, ytterligheternas arena.   

New shoes



Bild: http://www.stubbsandwootton.com

J sitter hemma och gör en av de saker han gillar bäst: scannar nätet efter saker han tycker är vackra. Mailar mig och säger att han tycker att jag ska köpa skor av ovanstående modell. Haha, killen som älskar strama linjer och färger i en skala från vitt till grått letar verkligen utanför boxen och försöker hitta ting som är crazy enough för att appellera mig..det är fint. Dock letar han sällan efter saker som är budget - det är ett aber.  

Vänskap+kärlek+förväntan+peruker+utgång

Det är måndag. Just nu lyser solen så det är inte så mycket att klaga på men om någon, å någon, skulle känna för att bjuda in mig på en fest som denna skulle jag bli så glad.



Skönhet

Bilder: http://convoy.tumblr.com/

Korrenspondens

Bild: http://whereisthecool.com/post/12127209591?7ed1eb60

Själen, såpbubblelik

Åker tåg igen. Åker ofta tåg.

Sittandes i 1 klassavdelningen i min singelstol observerar jag mina medresenärer, summerar helgen, samlar ork för att, med alla väskor, släpa hem saker att fylla upp kyl och skåp hemma med men framför allt fascineras jag av den såpbubblesfär som är mitt inre. Blev påmind om att mitt själsliv är privat - ja, varför nu det skulle vara en radikal tanke?

Kanske har det att göra att jag tänker så m-y-c-k-e-t på tåg. Överhettar synapserna. Men det syns inte utanpå. Utifrån är jag en trött brunett, omsvept i en fårskinnskappa och med en stängd bok i knät. Och det jag tänker på, ja det stannar kvar i huvudet. Min hjärna är för trött för att föra ner något av det på ett skakigt iphone-tangentbord, men hade jag kunnat skulle det handlat av ljuvlig vänskap, systerskap, skönhet [kärlek] i regress, chokladplättar och det faktum att min idol Wislawa inte lever längre. Det får bli en annan gång, i ett annat inlägg. Hoppas ni har en fin kväll!

Midvinterkyla

 

Bilder: http://emmas.blogg.se

Så in i döden trött. Vaken p g a jobb redan vid elva och sedan från halv fem och framåt. Känns förmätet att klaga, tänker att det är så här mammor med hungriga småbarn har det varje dag men jag är ovan..och så trött. Har sjunkit ner i en av de soffor där jag är som tryggast, omsluten av värmen och den självklara omtanken hos min syster. Snön utanför och vetskapen om att jag lämnat kylan bakom mig kommer vagga mig till sömns. Snart, snart.

Att återvända dit

Bild: http://rodo.net/niotillfem

ur Farväl till en utsikt

Jag noterar, jag accepterar,
att - som om Du ännu levde -
stranden vid en viss sjö är lika
vacker som den var.

(...)

Bara en sak går jag inte
med på.
Att återvända dit.
Närvaroprivilegiet 
avstår jag från.
Så mycket har jag överlevt Dig,
och bara så mycket
att jag kan tänka på avstånd.

/Wisława Szymborska

Ett litet krypin



Bilder: http://www.familyliving.se/

På Österlen. I ett gammalt stall. Vackert så.

Ägs visst av en kille som gör schyssta underkläder. Tänk att hitta sitt inres usp och omsätta tanke i handling..det gäller bara att komma på vad det är man saknar man som ännu inte finns. En perfekt t-shirt? En oöm hals? Ska försöka bota det sistnämnda med vila nu.

Nu finns hon inte mer

Bild: http://lifeofawhiskeydrinker.tumblr.com/post/14980747927/elegant-comes-to-mind

Nära ögat

Det kan ha hänt.
Det måste ha hänt.
Det har hänt förr. Senare.
Närmre. Längre bort.
Det har hänt, men hände inte dig.


Du blev räddad, för du var först.
Du blev räddad för du var sist.
För du var ensam. För det fanns folk.
För du gick åt vänster. Åt höger.
För det blev regn. För det blev skugga.
För det var soligt väder.


Som tur var fanns där skog.
Som tur var fanns där inga träd.
Som tur var – en skena, en krok, en bjälke, en broms,
en dörrsmyg, en sväng, millimeter, sekund.
Som tur var flöt ett halmstrå på vattnet.


Följden var, och däför, och ändå, trots allt.
Hur skulle det ha gått om en hand, en fot,
ett tuppfjät, en hårsmån
från ett sammansträffande.


Så du är här? Raka vägen från ett andrum?
En maska hade nätet och du slank igenom?
Jag kan nog inte förvånas, är förstummad.
Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig. 

Wisława Szymborska

Politiker-rant



Bild: http://dn.se

Slussen, denna kissluktande cementgrop som jag endast ser förbättringspotential i, och frågan vad man ska göra med den är något som länge delat stan i två läger. Eller snarare, den delade..efter omröstningen i Stadshuset verkar de flesta ha släppt saken och gått vidare med sina liv.

Diskussionerna kring renoveringen/upprustningen påminner mycket om de som ständigt präglar min yrkesverksamma vardag. Beslut fattas, beslut rivs upp. Argumentationen är tuff, ibland på gränsen till ful, och till slut vet man inte vilke idé som har fått klartecken, vad som har bromsats, vad som ligger i pipen och vilken version av alla 1.xx-dokument som gäller. Hur som. Det är en strid. Bengt Ohlsson skrev en artikel där han, med rätta, ifrågsatte kultur-vänsterns retorik rörande deras plan för Slussen (som bestod av idel harmoniska superlativ) kontra alliansens (kommersiealism, kedjor, gallerior) och frågade: måste kulturen vara vänster? Och svaret på den frågan tycker jag självklart är nej.

Att reducera en önskan om en levande kultur till vilka bakomliggande ekonomiska strategier man föredrar för att skapa ett lands (och dess befolknings) välfärd tycker jag är väl snävt. Hur som, när jag gick in på Parisas blogg såg jag att Jonas Backlunds fina fotografi på ett roligt sätt ynglat av sig i två lika relevanta politiska frågor. 



Bilder: http://nojesguiden.se/blogs/parisa



Sommarlängt

Bild: http://www.hanneli.com/

Man kan längta till sommaren också. Det är helt ok. 

Haha, höstpepp

Bild: Från Filippa K:s AW12-visning

Medan isarna lägger sig och det inte finns minsta antydan till vårgröna träd och augustivarma kvällar blev jag lite pepp på hösten och Filippa K:s kavaj. Tänk den på, levandes ett liv med dagarna fyllda av inspiration och energi i stegen. Fulltecknad agenda och nya intryck. Å, det vore något det.

Bilden är tagen från Ebba.