Bokgenomgång

Bilder: http://ida.freshnet.se/ och http://notesondesign.tumblr.com

Tänk att få svepas in i en roman och inte hitta ut på en lång, lång stund. Inte en roman som får ens hjärta att skrumpna och djupdyka ner i något bottenlöst svart..utan som får en att må bra och bara vilja streta på in, in, in bland sidorna och i historien. Få böcker, om ens någon, har gett mig den känslan på sista tiden och jag saknar det. Kanske är jag för mycket i mitt huvud och har svårt att bara kasta mig loss, kanske har jag bara inte stött på den typen av böcker på ett tag. De jag läst på senaste tiden, och känslorna de fyllt mig med, är i alla fall dessa:

• Peter Robinson Before the poison: Ingen tankekraft behövs läsandes den här boken. Allt puttrar på och ja..den är ett trevligt tidsfördriv. Gillar mest att jag fick lära mig så mycket nytt om hur situationen var för de kvinnor som under andra världskriget följde med stridande trupper till sydostasien och behandlade dem där. Att de fanns hade aldrig tidigare föresvävat mig. 

• Kajsa Grytt Boken om mig själv: Intressant då den är så t-o-t-a-l-t självutlämnande. Som en dagbok där alla ens innersta tankar får skrivas ut, ocensurerat och alldeles oavsett hur nakna, fula och privata de är. Samtidigt skriver hon vackert och på det hela taget är historien hon tecknar, för en skvallerintresserad människa som jag själv, ett sant nöje. Plura! Tåström! jamen, ni förstår. 

• Marcus Samuelsson Oui chef!: Den tar en inte med på så mycket inre resor men den är helt klart läsvärd och intressant. Gav mig en nyttig feedback om hur det är att faktiskt skapa sin karriär långsamt och tillåta sig hundra skitjobb på vägen - det får helt enkelt ta tid om målen är tillräckligt tydliga. Och SOM jag vill käka på hans Harlem-restaurang Red roaster nu.

• Lotta Lundberg Ön: Den här skrev jag om tidigare, gjorde jag inte? En antropologisk roman, inte ofta man ser det, och intressant i hur den utmanade min egna bild på sexualitet och andra kulturers beteenden. I det här fallet skildras ett paradisiskt öliv ur en svensk kvinnas ögon. Hon kommer till den tropiska ön som AT-läkare på flykt från tristessen i Uppsala och landar mitt i en social tillvaro där sexuella relationer inte är knutna till monogama parförhållanden. Och blir såklart kär och etablerar ett liv i samhället. När sedan brittiska turister upprörs över att deras dotter dras in sexuella vattenlekar med öbornas tonåringar tvingas den forna kolonialmakten reagera och undersöka det hela med tillresta myndighetspersoner och mitt i fukten bland palmerna och den hemmagjorda spriten vecklar en intressant historia ut sig. Blev dock lite ledsen av den.

• Denise Mina Gudar och odjur: Denise har också en förmåga att fånga allt som är svart, grått, avgasfyllt och fattigt med Glasgow och tatuera in känslan av uppgivenhet på min hud medan jag läser hennes böcker. Det är en obehaglig upplevelse men i hennes böcker finns alltid en historia som drar iväg på något deckaraktigt strövtåg och som agerar motvikt till allt det mörka. Så även denna gång då ett bankrån med dödlig utgång nystas upp. 

• Henning Mankell Minnet av en smutsig ängel: Den här boken är nog den som kom närmast känslan av att dra med mig ner i djupet bland sidorna. Den var sorgsen, och gjorde mig därmed sorgsen, men jag blev framför allt superfascinerad av att man i Maputo i gamla förteckningar från tidigt 1900-tal hittat listor över hur invånarna i staden betalat skatt. Under fem-sex år, runt 1905, är den person i staden som betalar mest i skatt en svensk kvinna som driver stadens mest populära bordell. Detta faktum, som är helt otroligt i sig, lägger Henning som grund för sin historia och sen tecknar han en plausibel historia. Mycket, mycket intressant. 

• Amanda Svensson Välkommen till den här världen: Den här skrev jag också om va? Gjorde mig väldigt ledsen och var en pärs att ta sig igenom. Gillade hennes debutroman så mycket mer. 

• Mikael Romero Tobleroneaffären - Varför Sverige inte fick sin första kvinnliga statsminister: Herregud, tänk att hon hade en presschef som var helt rookie för den typen av uppgift och att han utan hjälp av någon annan fick försöka reda sig själv så gott det gick? Fylldes av vantro samtidigt som jag själv, haha, har en arbetslivserfarenhet så snarlik hans att det blev komiskt. Bara att i mitt fall så gick det inte så snett som i detta men herregud, det kunde det ha gjort.. Nästan i alla fall. Hur som, det var en intressant skildring men den gjorde mig rädd för regeringskansliet och den totala kyla det verkar råda mellan olika ministerkontor. Känns inte som en plats där energin och harmonin flödar direkt. Och Mikaels totala förtvivlan och stress..den gav också gåshud. Samt Ingvars stramhet. :)

• Göran Rosenberg Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz: Blev oerhört berörd av denna bok. Och sorgsen, som av så många av de andra här ovan. Boken om hans pappa och mamma som möts och förälskar sig i ett ghetto innan de deporteras till olika koncentrationsläger innehåller gammal såväl som ny fakta om hur lägerupplevelsen kunde upplevas och det var fasansfullt att läsa. Göran är knivskarp i sin analys och samtidigt så oändligt sorgsen när han skriver för han vet ju hur det slutar för paret som mot alla odds lyckas återförenas och sedan försöker bygga upp ett nytt liv i Södertälje utan vänner, anhöriga eller bekanta kvar i livet. Deras forna liv är utplånade. Och var hittar man glädjen i att leva när allt det där gamla, mörka hela tiden finns kvar i ens medvetande? Skammen över att ha överlevt. Lyckan i att ha överlevt. Den judiska historien var viktig för mig att läsa om och ta in på nytt. 

• Gudrun Abascal Att föda - en barnmorskas tankar, råd och erfarenheter: Den här boken tyckte jag var läskig. Den lärde mig en del men den skrämde mig desto mer. 

• Josefine Sundström Boel och Oscar: En parentes till historia, lånad på biblioteket med uppgiften att ge mig ett visst tidsfördriv. Hörde i en intervju Bodil Malmsten hävda att alla kan skriva en roman men få kan skriva en relevant roman. Den här kändes inte som en sådan men säkert kan den ge någon något. Mig gav den några tårutgjutelser (surprise, surprise!) och sen var det inte så mycket mer med det.

• Neil Strauss Alla älskar dig när du är död: En mastig intervjubok där Neil klippt in delar från sina otaliga intervjuer för bland annat Rolling Stone Magazine med musiker, skådespelare och kändisar där han försökt fånga essensen i deras väsen. Det är allt från Britney till Dr Dre till Johnny Cash och stundtals är den väldigt rolig men det blir snabbt en stark överdos av deras syn på knark, sex och sprit. Oftast är det i de stunderna Neil tycker att deras sanna jag blottas antar jag..och kanske har han rätt i det. Jag älskar dock när han lyckas fånga något hos en person jag redan gillar som får mig att älska dem ännu mer, som till exempel det här utdraget från en av hans intervjuer med Bruce:

Nya fynd från Sture bibliotek

Jag vet, jag samlar dem i en osund hög..men faktum är att jag faktiskt läser igen. Sen allt var mörkt och svart så har jag börjat promenera igen, varit mer social än någonsin förr och på kort tid läst ut två böcker. Tack vare sömnlösheten förvisso, men ändå - det är härligt! Mer om det sen: nu måste jag kasta i en maskin tvätt (äger inte ett rent plagg..), diska och ringa min pappa på hans födelsedag medan J står och gör småkakor inför det att hans pappa ska komma förbi och fika. Det är soligt i Stockholm idag. Och jag är så glad.

Sommaruppdrag

Bild: http://notesondesign.tumblr.com/

Böcker BBC menar att man ska ha läst under en livstid: 

1 Pride and Prejudice – Jane Austen

2 The Lord of the Rings – JRR Tolkien

3  Jane Eyre – Charlotte Bronte

4 Harry Potter series – JK Rowling (all)

5 To Kill a Mockingbird – Harper Lee

6 The Bible 

7 Wuthering Heights - Emily Brontë

8 Nineteen Eighty Four – George Orwell

9 His Dark Materials – Philip Pullman

10 Great Expectations-Charles Dickens 

11 Little Women - Louisa May Alcott

12 Tess of the D'Urbervilles - Thomas Hardy

13 Catch 22 – Joseph Heller

14 Complete Works of Shakespeare

 Rebecca – Daphne Du Maurier

16 The Hobbit – JRR Tolkien

17 Birdsong – Sebastian Faulks

18 Catcher in the Rye--JD Salinger 

19 The Time Traveller's Wife – Audrey Niffenegger

20 Middlemarch – George Eliot 

21 Gone With The Wind – Margaret Mitchell

22 The Great Gatsby--F. Scott Fitzgerald

23 Bleak House – Charles Dickens

24 War and Peace– Leo Tolstoy

25 The Hitchhiker’s Guide to the Galaxy – Douglas Adams

26 Brideshead Revisited – Evelyn Waugh  

27 Crime and Punishment – Fyodor Dostoyevsky

28 Grapes of Wrath–  John Steinbeck

29 Alice in Wonderland – Lewis Carroll 

30 The Wind in the Willows – Kenneth Grahame

31 Anna Karenina –Leo Tolstoy

32 David Copperfield – Charles Dickens

33 Chronicles of Narnia – CS Lewis  

34 Emma– Jane Austen

35 Persuasion – Jane Austen

36 The Lion, The Witch and The Wardrobe – CS Lewis 

37 The Kite Runner – Khaled Hosseini

38 Captain Corelli’s Mandolin – Louis De Berniere  

39 Memoirs of a Geisha - Willaim Golden

40 Winnie the Pooh – AA Milne

41 Animal Farm – George Orwell

42 The Da Vinci Code - Dan Brown 

43 One Hundred Years of Solitude - Gabrial Garcia Marquez

44 A Prayer for Owen Meaney – John Irving

45 The Woman in White – Wilkie Collins

46 Anne of Green Gables – LM Montgomery

47 Far from the Madding Crowd _ Thomas Hardy 

48 The Handmaids Tale - Margaret Atwood

49 Lord of the Flies – William Golding

50 Atonement - Ian McEwan

51 Life of Pi - Yann Martell

52 Dune – Frank Herbert   

53 Cold Comfort Farm - Stella Gibbons 

54 Sense and Sensibility – Jane Austen

55 A Suitable Boy – Vikram Seth

56 The Shadow of the Wind – Carlos Ruiz Zafon

57 A Tale Of Two Cities – Charles Dickens

58 Brave New World - Aldous Huxley

59 The Curious Incident of the Dog in the Night-time – Mark Haddon

60 Love in the time of Cholera - Gabriel garcia Marquez

61 Of Mice and Men – John Steinbeck

62 Lolita  - Vladimir Nabokov 

63 The Secret History - Donna Tartt

64 The Lovely Bones - Alice Sebold

65 Count of Monte Cristo – Alexandre Dumas

66 On the Road - Jack Kerouac

67 Jude the Obscure – Thomas Hardy

68 Bridget Jones’s Diary – Helen Fielding

69 Midnight’s Children – Salman Rushdie

70 Moby Dick – Herman Melville 

71 Oliver Twist - Charles Dickens

72 Dracula – Bram Stoker 

73 The Secret Garden - Frances Hodgson

74 Notes from a Small Island - Bill Bryson

75 Ulysses - James Joyce

76 The Bell Jar - Sylvia Plath 

77 Swallows and Amazons – Arthur Ransome

78 Germinal – Emile Zola

79 Vanity Fair – William Makepeace Thackeray

80 Possession - A.S.  Byatt

81 A Christmas Carol – Charles Dickens  

82 Cloud Atlas - Charles Mitchell

83 The Colour Purple - Alice Walker

84 The Remains of the Day – Kazuo Ishiguro

85 Madame Bovary – Gustave Flaubert

86 A Fine Balance – Rohinton Mistry

87 Charlotte's Web--EB White

88 The Five People You Meet In Heaven – Mitch Albom

89 Adventures of Sherlock Holmes – Sir Arthur Conan Doyle   

90 The Faraway Tree collection - Enid Blyton

91 Heart of Darkness – Joseph Conrad

92 The Little Prince - Antoine de Saint Exupery

93 The Wasp Factory - Iain Banks

94 Watership Down - Richard Adams 

95 A Confederacy of Dunces – John Kennedy Toole

96 A Town Like Alice – Nevil Shute

97 The Three Musketeers - Alexandre Dumas 

98 Hamlet – William Shakespeare

99 Charlie & the Chocolate Factory - Roald Dahl

100 Les Miserables – Victor Hugo

Shit, vad jag har att göra..

Böcker jag läser. Och inte läser.

Jag kämpar på med mitt läsande och har kommit på att en stor del av problemet bottnar i att jag inte har någon vettig sänglampa. Andra problem är självklart tidsbrist, tröttkoma, dåliga böcker och omöjligheten att få vara i fred och få läsro i vår lilla lägenhet. Borde gå ut och läsa på lokal..men kommer mig liksom aldrig för. Hur som. Har läst några böcker sedan sist och kan definitivt rekommendera den förstnämnda. Han börjar sin fantastiska memoar så här:

»Livet är så långt, livet är så kort, allt går så oerhört fort, allt går så fruktansvärt långsamt. livet kryper fram som en snigel över en grusväg i Upplands skogar, eller rusar som ett godståg genom natten över Östgötaslätten.

Jag är femtiosex år nu, nyss var jag tolv. För inte så länge sedan visste jag inte så mycket och var rädd för döden - döden och polisen. Höga höjder skrämmer mig fortfarande och att inte ha några pengar, annars vete fan om det är mycket man behöver vara rädd för. på döden tänker jag om morgnarna, när jag röker dagens första cigarett, när lungorna känns som en gammal sliten, igentorkad dragspelsbälg som jag måste få att fungera ytterligare en dag. Mig gör döden ingenting, visst vore det tråkigt att dö, men jag har levt så länge , så långsamt och så fort - för det mesta i ytterfilen - att det nästan skulle vara skönt att få vila ut riktigt ordentligt. Att bli gammal och sitta i en syrenberså och äta sill, ta sig en nubbe och höra fåglarnas sång om våren, ja det vore i och för sig inte fel, men man kan inte få allt, det kan jag klara mig utan. det är nog väree för de som är kvar, de som ska sörja; barnen sominte längre har någon far. M som ska gå ensam i den stora lägenheten, vännerna, om jag nu har några. Jag har aldrig förstått mig på det där med vänner förresten, jag kanske aldrig haft tid för dom, men det är en annan historia, vänner kommer och går, precis livet och döden.

I gryningen, när jag vaknade i mitt hotellrum, såg jag min stela, nakna kropp i den stora hallspegeln som jag passerade för att komma till toaletten, den stora magen och de smala benen, det tunna håret på hjässan, ringarna under ögonen. jag stannade upp i halvdunklet och tittade in i mig själv, jag tittade på vad det blivit av mig. Vem var det som stod här i all sin beklämmande skröplighet, var det tolvåringen som tittade ut ur femtiosexåringens kropp? Var det evigheten och oskulden som skymtade därinne långt bakom iris och hornhinna, bakom de stirrande pupillerna i de rödsprängda ögonvitorna? Eller var det ingenting, bara ett stort svart ingenting?

Livet är så långt och så kort och vi får aldrig veta vilka vi är, var vi kommer ifrån och om vi ska vidare någonstans, när framtiden är här och allt som är nu har tagit slut. Kanske är det här det enda liv vi har, lika lite som någon annan kan jag svara på det, men jag har en känsla av att det inte är så.«  

Den här boken tog mig på en resa. Och gav mig massor av saker att tänka på och under hela resan mådde jag formidabelt. Trots svarta hål, ensamutflykter till ödsliga öar och den ständigt, tärande kärleken - till människor, till språket och ständigt dessa kemikaliska substitut.

Den här boken gjorde mig bedrövad. Och förbannad. Men däremellan var den ganska bra, eller ja..helt ok. Den var viktig men den gjorde mig så jäkla ledsen så jag vet inte om jag kan rekommendera den. Fast jo, det gör jag. Läs. Och förfasas över hur regelsystemet ser ut när övergrepp begås i familjer.

Den här boken var en söt liten parantes i mitt liv. Lite kärlek, eller snarare uppvaknandet i två dåliga relationer och en oväntad vänskap som väckte människor till liv. Deras oförlösta drömmar. Lärde mig framför allt det viktiga i att gå innan det är för sent, innan man stannat för länge i en tråkig relation. Alla är värda så väldigt mycket mer.

Och de här två kom jag inte ens igenom. De hamnar på min icke-lista. Rekommenderas ej.

Idoldyrkan 2

Bild: http://witanddelight.tumblr.com

Sa jag det? Att jag älskar honom?

Läskramp

Jag är en människa som lever för att läsa. Där finns mitt andrum, min inspiration, min spänning, min gemenskap, min berusning. Sedan jag flyttade ihop med J läser jag otroligt lite och det är i sig en sorg. Jag börjar på böcker men kommer inte in i dem och på sängskåpet ligger fyra stycken (varav en är den senaste boken av en av mina favoritförfattare Jo Nesbø) böcker som jag bara halvhjärtat läst några sidor i.

Så var jag på mitt favoritbibliotek i förra veckan (Sturebiblioteket på Östermalms t-banestation) och lastade på mig ett gäng böcker. Jag blev som besatt, precis som jag när jag var liten på Habo bibliotek och bara länsade hyllorna. Tänkte igår att om jag fotograferar dem och lägger upp här och förpliktigar mig till att recensera alla – ja, då måste jag väl bara ta mig i kragen och läsa dem? Så, jag testar. Böckerna är dessa:  

• Annie Leibovitz På uppdrag – För att jag fascineras av henne, gillar fotografi som konstform och för att jag såg J bläddra i den på Söderbokhandeln i förra veckan.  
• Jay Z Decoded – Mest till J (som precis som alla killar i hans familj, förrutom hans pappa dårå, älskar Jay) men tycker det ska bli spännande att se vad han har att säga.
• Martina Haag Glada hälsningar från Missångerträsk – Haha, för att jag är en sucker för att blanda lättsmält med annat
• Bodil Jönsson När horisonten flyttar sig - att bli gammal i en ny tid – Se nedan
• Diana Athell Någonstans vid vägens slut - Därför att min farfar fyller 90 i nästa vecka. Och jag har svårt att hantera hela grejen. Vill inte gråta på födelsedagen utan bara vara glad. Jobbar på det.
• Linda Polman - Kriskaravanen. Vinnare och förlorare i biståndsindustrins spår – Ja, titeln säger väl allt. Kan vara enbart gammal skåpmat för en statsvetare som i egenskap av f d biståndsivrare under de perioder jag levde i Tanzania blev biståndskritiker..men, jag testar och ser om det finns något nytt att säga i ämnet.  
• Kitty Kelly Oprah - För att jag även är en sucker för skvaller! Och vill försöka förstå nyckeln till framgången.
• Britt-Marie Mattsson Vi tolererar inge förlorare - För att jag förväntar mig att äntligen förstå Kennedy-klanens dynamik. Och vad de egentligen uträttade.

Kom aldrig iväg på den buddistiska döden-föreläsningen igår. Får försöka ta igen det nästa vecka och gå på den om glädjen istället.. Kåldolmarna tog lååång tid (blev bättre rullade nu än sist men smakade sämre) och efter det somnade jag nästan. Vaknade till liv, läste klart Leibovitz bok och såg sedan nästan hela The girl with the dragon tatoo. Den sistnämnda var ok men lämnade efter sig en konstig känsla stress - som om Fincher komprimerat ihop alla bokens skeenden bara för att och jag undrar om någon som inte läst boken ens engageras i dem alla.

Den förstnämnda var däremot intressant. Den innehöll några fotografier jag inte sett innan, jag kunde konstatera att Annie inte är någon stilist till författare (hon säger själv att hon inte är någon som snicksnackar för att göra det enklare för den hon fotograferar och hon skriver lite på samma sätt: avmätt, trubbigt och hon bjuder inte direkt in läsaren) även om historierna bakom bilderna är coola Hennes relation med Susan Sontag anas endast mellan några få rader vilket får raderna att bli ännu mer effektfulla och det var bara att konstatera att det här med ljus, ljusmätningar och blixtar samt val av objektiv är en värld jag ännu inte kan något om.  Men jag lär mig gärna! Ska bara skaffa pengar, kamera och sedan dokumentera. Om sådär tre år.

Blottläggande

Bild: http://bokbrus.se

Jag har lånat boken Yarden av min kompis C och någonstans mellan ensamhet och de många orden som beskriver ekande tristess, som ett resultat av hans livs enda beståndsdel: ett fysiskt och psykiskt utmattande jobb som behövs för att överleva ekonomiskt, så drabbar den mig. Det är Malmö. Grå skyar. Utanförskap. Allt som den där förbannade, fantastiska pärlan till stad brottas med.

Kristian Lundberg skriver: »Jag har en kort stund på mig; jag skriver under en obeveklig tidsnöd. Dock; jag vet att det inte finns någon som väntar på denna text; vet att ingen skulle sakna mina anteckningar om de aldrig nådde fram. Det är mig själv jag jagar. Jag sänder ut detta: som en dödstjärna vars ljus når fram långt efter att det redan är försent. Jag säger till min son: »Var inte rädd, låt inte de andra ta makt över dig!«. Ibland tänker jag på min text som en flaskpost som jag kastar ut i det oroliga grå havet bara för att hoppas på att det finns någon, någonting där på andra sidan som kan plocka upp den och för ett tag känna sig mindre ensam. «

Och det samma gör jag. Jag vet inte vilka ni är ni där ute som läser detta. Men ni är. Med era bekymmer, glädjeämnen och tidsfördriv (och kanske någon som någonstans känner sig mindre ensam som en följd av mina funderingar). Jag försöker tänka bort det faktum att mitt inre har fått en publik och skriva på ändå. Tömma mig på det som skaver och genom att få ner det på pränt - bolla idéer med mig själv. Ska försöka lätta lite mer på självcensuren framöver och bara riva upp mitt inre likt en overall; som om den hade haft ett kraftigt blixtlås på utsidan. Nu är det helg. Fint så.  



Lucka 15

Bild: http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9100114715

Lucka 15: Berätta om en utav dina favoritböcker

Maken. En förhållanderoman. Av Gun-Britt Sundström.

När jag fick den postad till mig av min vän S sneglade jag tveksamt på omslaget. En förhållanderoman? Från 1976? Hade aldrig hört talas om den och kategoriserade den snabbt (och fördomsfullt) som något S grävt fram från sina hyllor, tunga av Vilhelm Moberg, som platsade i den röda 68-rörelsekategorin med fokus på epitet som klasskamp, olycklig kärlek och ja, jag vet inte..nålfilsmattor och..långkok.

Sådan var den inte - snarare dolde den en hemlighet som ömsom fungerade likt ett slag i magen och ömsom en klapp på kinden. Under en period när jag befann mig i ett destruktivt förhållande (eller snarare under de år som följde på uppbrottet och jag fortsatte utkämpa alla slag förhållandet tvingat mig in i i mitt eget huvud) så var den här boken något tryggt att luta sig mot.

Den fick mig att gapskratta, gråta och le i tyst samförstånd - och den gjorde mig (som så många böcker) mindre ensam.

Slår upp en sida på måfå nu för det här inläggets skull och möts som alltid av en känsla av systerskap och av att..jag inte är den ende sedan Don Quijote som gått maktkamper mot osynliga fiender. 

Hon skriver:

»Vår tvåårsdag tänker vi fira med att skiljas. Inte så där brådstörtat och i tillfällig osämja, det misslyckas ju bara, utan i bästa samförstånd och efter en ordentlig förberedelsetid. Den 26 augusti blir lagom, dessutom är det praktiskt att samla bemärkelsedagarna till samma datum, så blir det inte så många att hålla reda på.

    

Vi håller ju av varandra, men vi kan alltså inte enas om formerna för detta havande. Det är olika ”varandra” vi vill ha. Den enda utvägen är att vi ska skiljas definitivt, vi är överens om det, det finns inget vi är mer överens om. I tecknet av den enigheten tillbringar vi sommaren tillsammans, i tecknet av en uppgivelse som gör samlivet milt och fredligt. I början av augusti far vi ut till Ön en sista gång, det är ungefär femte gången jag far ut till Ön en sista gång, men det här ska bli sista gången jag far till Ön en sista gång.

Scenen är lämpad för stilla upphöjdhet och melankolisk mognad. Höststämning, kyla och blåst, och redan fäller träden gula löv. Brunnen har sinat, vi måste hämta vatten i dunkar från en granne som har djupborrat. Vi plockar blåbär i skogen och bakar rågbröd i vedspisen, att existera sysselsätter oss helt.

Höst och mognad och upphöjd resignation: en död i skönhet. Moget och resignerat ligger vi med varandra, och varje gång är den nästan sista, jag avvisar inte hans närmanden eftersom varje gång är den nästan sista.

Av allt detta blir vi naturligtvis så försonligt stämda att vi när dagen är inne omöjligen kommer att kunna se något skäl att skiljas, men om någon av oss börjar antyda något ditåt så hyssjar den andra snabbt. Inte en gång till! Du vet ju hur det blir!

Det vet vi ju.«

Precis så där var mitt liv. I min relation var vi till slut bara överrens om att vi älskade varandra. Och att vi inte kunde leva ihop. Allt annat var återvändsgränder. Det jag tog lätt på tog han hårt på och tvärt om. Det var brustna förhoppningar, brutna löften, sammanbrott, oförstånd, vanmakt, vankelmod och ständigt denna jäkla kärlek som aldrig gick över. Eller jo, till slut gjorde den det och allt blev så himla mycket enklare.

Jag var evigt singel (om man bortser från ett tidigare förhållande men det var liksom mer ett förhållande med en..idol jag hade haft och det blev aldrig på riktigt – kan berätta mer om det någon annan gång) och hade dittills levt mitt liv som en enstöring och på allvar börjat tro att ingen skulle kunna bryta mina barriärer. Men så stod han där en dag, i mitt lilla redigeringsbås på studentradion. Vi bytte några meningar och i hans blick hittade jag på något sätt hem direkt. Kom hem, skrev om mötet i dagboken men tänkte inte så mycket mer på det efteråt. Killar som han brukade aldrig bli kära i mig, men på något sätt knuffades vi den här gången in i varandra så många gånger att det till slut kändes fånigt att inte gå på en dejt ihop. Så det gjorde vi. Han tog mig till Malmö - och visade mig en helt annan värld.

Och sen, några månader senare, förbyttes alla förhoppningar och allt lugn i ramaskrin, avgrundsdjupa gräl och noll tolerans mot..allt. Jag slutade inte älska honom. Han slutade inte älska mig. Tills en dag, år senare, då vi kört så slut på varandra att vi inte orkade slåss längre.

Vi gick åt var sitt håll, pustade ut, läkte. Sågs igen – och då var allt, både det vi slagits för - och emot, bara borta. Och jag sörjde det inte ens längre. Och under den där tuffa perioden av rehabilitering så fanns Maken där. Tack S för den presenten – den räddade mitt förnuft!

Och när jag skriver detta, som alltid när jag tänker på B – så jag önskar att jag kunde gå ut och ta en cigg. Men. Gör det inte. Den tiden är på sitt sätt också över.