Är ihop med en kille som självklart fick rosor i skolan. Ni vet, på typ gymnasiet? När det var inne att härma allt dåligt som kom från USA (d v s inte bara jeanspassformen utan även de förnedrande dejtingformerna)? Och det där rosutdelningen var fruktansvärt. Hur alla satt på helspänn med handflator (i mitt fall) fuktiga av av fåfängt hopp. Hur någon av de populära i skolan (från roskommittén – jeez) knackade på dörren och sedan delade ut rosor till de lyckliga. Röda för kärlek och gula för vänskap. Och skräcken för att få..men från fel person..eller att inte få alls.. Å, blir så jävla ilsken så här i efterhand – hur kunde skolan tillåta (eller fortsatt tillåta kanske – gör de inte det fortfarande?) det? Som om inte förnedringen rörande allt det där med förälskelse, kärlek, krossade hjärtan och förhållanden alla andra dagar var nog?
Och jag som var en tönt i alla bemärkelser (it goes without sayin') fick ju aldrig några rosor och ibland är det faktum att killen jag är tillsammans med växte upp i ett parallelluniversum på motsatt sida uppehållsrummet lite..tragikomiskt. Han var/är jävligt cool. Har alltid haft koll på alla märken och är trygg i sin stil, kan få tjejer på fall med magnetisk charm (magiskt trick, såg det hända tusen gånger långt innan dessa att vi blev ihop och jag fattade aldrig hur han gjorde ens när jag själv föll tusen gånger om) och ja..jag skulle kunna hålla på i en evighet och rabbla exempel på hur vi skiljer oss åt. Hur som, frågade i morse lite out of the blue om han någonsin fick några rosor i skolan och ja, det fick han ju. Kan bara konstatera hur fint det är ändå att den skejtande, charmiga killen som var ihop nu är tillsammans med kyrkokörstjejen som var extremt o-ihop och för blygdryg för att vara charmig under alla skolår.
Hur som, vi är kära nu. Det är fint. Och jag firar min första alla hjärtans dag evva ihop med någon genom att gå och se något ångestframkallande på Dramaten. Bra så.
Ps. När jag någon gång får ett (sommar)hus ska jag ha en rosenrabatt med en mix av ALLA färger precis som utanför Thyssen-Bormemisza i Madrid. Inte så fint fotat men ni förstår idén.
PS Om du är intreserad av att läsa Undantaget har vi utrangerat vårt exemplar. Vill du ha det är det bara att fråga efter det, det ligger i mitt fack.
/Sandra Sturebibliotekarie