Husmorstips: gör eget äppelmos

Gjorde äppelmos härom dagen för att ha på frukostgröten framöver. Vem hade kunnat ana att det skulle vara världens absolut enklaste grej att göra? Ja, inte var det jag i alla fall som köpt äppelmos på burk från ICA ända tills ja, häromdagen. Hur som, det var det enklaste och godaste jag gjort på länge och blir ni också sugna på att röra ihop några egna burkar så gör man så här: 

1. Skala äpplena. 
2. Klyfta dem och passa samtidigt på att skära loss kärnhus och liknande. 
3. Lägg ner klyftorna i en (tjockbottnad) kastrull med en skvätt vatten. 
4. Koka i cirka en kvart på låg värme. 
5. Slå på lite socker (cirka en deciliter till cirka åtta äpplen, men det där är ju en smaksak och beror helt på äpplenas egna sötma. 

Tack farmor för att du lär mig allt viktigt här i livet! 

Nu drömmer jag om framtiden då jag ska ha åtminstone ett eget äppelträd och jag ser framför mig hur jag på hösten plockar dem och kokar och bevarar smaken av september långt in i snöinsvepta februari-mars. 

Den magiska grönsaken

Bild: ohmansmatovin.com 

Igår var en vacker dag. En sådan där dag som när jag summerade den liggandes i sängen lyssnandes till det svala regnet som trummade mot asfalten utanför, innehållit allt jag drömt om att en sommardag ska innehålla. Dagen dessförinnan likadant. Då fikade vi i skuggan på Långholmen, pratade förtroligt och medan J lekte med D  på en filt solade och badade jag och lyssnade på Sommarprat samtidigt som jag stirrade upp i en trädkrona. Sen åt vi varsin glass, tog bussen hem och korkade upp en champagne och delade ett kilo kräftor med vår granne Jenny på innergården. Pratade om livet. Uppdaterade oss på allt som hänt sen sist vi sågs. 

Och så igår. Då lagade J snabbt ihop en lunch på gamla rester när vår kompis Per spontaninbjöd sig själv. Satt på innergården tills regnet tvingade in oss och utbytte Indienerfarenheter mot Öland- och Jönköpingsdito. Kontrastfyllt. Drack en massa vin. Skrattade.

Sen var vi tvungna att i hast promenera till BVC för att ta Ds 5 månadersspruta och även om inte häng på en vårdcentral ingår i mitt drömscenarie så var promenaden dit fin, själva sprutförfarandet gick över förväntan och promenaden därifrån var äventyrlig. På vägen hem hittade vi en avtagsväg vi aldrig tidigare provat och helt plötsligt befann vi oss i ett sagolikt vacker bostadskvarter ett stenkast från där vi bor nu. Lummigt och knäpptyst med vackra innergårdar. Gick och fantiserade om vilket hus vi ville bo i innan vi svängde runt ett hörn och var tillbaka på den gråtrista Ringvägen igen. Gick till ICA och köpte tre squash och sen lagade jag och J mat efter Julia Childs recept. Har inspirerats av henne länge men inte lagat något av hennes legendariska anrättningar. Precis som jag misstänkte så var det tio olika moment innan maten stod på bordet redo att ätas men låt er inte hämmas av det: det var inget svårt. Och det var ljuvligt gott. Det enda som behövdes var lite tid och bra musik. 

Just ja, och innan dess hann jag precis göra klart alla trädgårdsbestyr (vattna alla rabatter, rensa bort allt visset, binda upp alla klätterroskvistar som vuxit likt en djungel åt alla håll, och äta upp alla smultron) innan regnet kom och mitt myckna vattnande lite förlorade sin effekt.. Och det var alldeles ljuvligt att fixa och trixa med det som växer på innergården. Att få göra fint, känna välbekanta förnimmelser av jord och växter mot fingrarna och höra det så tätt med barndomen förknippade ljudet av vatten mot vattenkannans plastiga innanmäte. 

Så med regnet fallandes utanför så gjorde vi det här och jag måste säga att squash denna sommar visat sig vara en magisk grönsak. Tidigare visste jag aldrig vad jag ville göra med den och nu känns det som att allt jag lagar tangerar den. Minns ni de ljuvliga squashplättarna? Nu kommer dess släkting i form av Zuccinitianen. :)

Zuccitian av Julia Child 

Detta behöver du:

3 st squash
2 st gula lökar
1 st vitlöksklyfta

1 dl risottoris

1 dl mjölk

4 dl squashsaft 2 msk mjöl 
2 dl parmesan
smör
salt och peppar

Så här gör du: 

1. Smörj en form
2. Riv squashen grovt. 
3. Krama ur vattnet från squashen och låt det rinna av ytterligare på ett papper. 
4. Sila squasvattnet fritt från squashrester.
5. Hacka gul lök och vitlök och stek dem mjuka.
6. Stek squashrivet ihop med löken i några minuter. 
7. Koka upp mjölk och 2 dl squashvatten
8. Pudra över mjölet över squashen och löken. 
9. Slå på mjölk- och squaschvattenblandningen överdetsamma.
10. Riv parmesan.
11. Slå på två matskedar parmesan på detsamma. Rör om. Smaka av. 
12. Koka risottoriset i exakt fem minuter. 
13. Rör ner riset i blandningen. 
14. Lägg allt i den smorda ugnsformen. Toppa med parmesan. In i ugn i cirka 20 minuter (tills osten blir gyllene) i 220 grader. Ät. Njut. Å, det är så italienskt! Ja, eller franskt då..men mest kändes det italienskt (aka den vackraste komplimang som jag kan ge mat).

Och, så idag. Inte alls en sådan där ljuvlig dag utan snarare sitter min själ lite på sned. Är inte riktigt i fas. Kanske är det för att regnet ligger kvar och ger en illusion om att det är höst? Oklart. Ska dricka lite te och fundera på vad det är som skaver. 

Typ det godaste jag vet

Något av det godaste jag vet är farmors jordgubbssylt. Den, på en tallrik fil med cornflakes en tidig morgon, kan göra hela min dag och den är typ enklast i världen att göra. 

Det här behöver du: 

3 l jordgubbar

7.5 dl socker

Så här gör du: 

1. Noppa jordgubbarna

2. Lägg dem i en stor kastrull med lock på. Och använd en större än den jag använde på bilderna för annars blir det för tajt och rätt bökigt där ett tag när man måste byta kastrull mitt under kokningen..ja, ni förstår.

3. Slå på sockret. På med lock och låt det stå över natten. 

4. Koka upp sylten på medelsvag värme i 10-15 minuter. 

5. Skumma av och häll upp i plastburk eller plastpåse. Låt sedan svala och förvara dem i frysen. 

Enjoy!

Syrénsaft

Det blev saft! Och riktigt, riktigt god dessutom! 

Jag vet att syrénblommorna hänger på sista versen men här i Stockholm blommar vissa buskar dock alltjämt så är du out and about och vill ta tillvara på försommaren i smakväg så testa att göra den här saften. Enkelt som tusan. 

Syrénsaft

Det här behöver du:

20 klasar lila bondsyrén

1 kg socker

1 l vatten

30 g citronsyra

2 limefrukter (som kan bytas ut mot en citron)

Så här gör du:

Skölj blomklasarna och rensa dem så att bara blommorna blir kvar. Koka upp vatten och socker och rör tills sockret löst sig. Rör ner citronsyran. Tvätta och skär limen i skivor och lägg tillsammans med blommorna i en stor skål med lock. Häll över sockervattnet (medan det fortfarande är hett) och låt svalna under lock. Förvara i kylen i 3 dagar och sila sedan genom silduk (eller som jag gjorde: genom en helt vanlig sil). Tappa på rena flaskor.

Recept från: http://sotasaker.com

Dagens tips!

Skummade lite snabbt igenom mina senaste inlägg och insåg att jag verkar förtvivlat ledsen. Det är jag inte. Det kanske bara är så att när den här massiva tröttheten slår en i huvudet som en slägga så är den helt enkelt inte förhandlingsbar och ofta är det i de stunderna jag hamnar liggandes i soffan slösurfandes för att förströ tankarna samtidigt som jag då och då går in här och skriver några rader. 

Igår var till exempel en jättefin dag. Snöig och dan med tusen jobbiga ärenden att uträtta på stan men med en ljuvlig lunch mitt i med Tobias och Gunnar. De är som två ytterbackar som ger mig och mina idéer fri lejd och det är stimulerande att höra vad de i sin tur tänker på. Inspirerade och lugnande på samma gång och jag kan inte förstå den tur som gjorde att jag i inledningsskedet av min yrkeskarriär hamnade i team med dem - det var väldigt fint. Så, det om det. Jag mår bra. Är urtrött i perioder men dagens svimvarning kanske helt enkelt berodde på störd nattsömn - är ganska förutsägbar på det viset (och inte helt olik en bebis inser jag när jag tänker efter). Fattas det mat, sömn, socker, dricka eller något annat krackelerar min fasad direkt. 

Hur som, nu till något annat. Kan inte riktigt bedöma den allmänna intressegraden i nedanstående tips men vad tusan..den här bloggen är ändå ett sammelsurium av det mesta som far genom mitt huvud och förbi min blick so here it goes: den senaste tiden har vi bestämt oss för att bo kvar i den här lilla ettan. Det kanske är vansinne men har sina praktiska förklaringar (arbetslöshet, begränsat banklån, önskemål om ny tvåa på Södermalm, höga kvadratmeterpriser, få objekt ute och ja, inga vunna projekt av de vi budat på) och oavsett gör det att vår nygamla ambition nu är att leva sparsamt för att till hösten kunna vara föräldralediga ihop i någon annan del av världen, allra helst i NY. Och ett led i att leva sparsammare är att sluta springa till ICA i tid och otid och handla middagsingredienser snyftandes av trötthet och under akuta blodsockerfall. 

Lösningen stavas veckomatsedel och veckohandling och den utsatta budgeten är på cirka 500 kronor i veckan. I det priset ingår även frukt, grönsaker, pålägg, mejeriprodukter och påfyllnad av alla andra basvaror som kontinuerligt köps nytt av. Hittills har vi kört två veckor och det har gått så bra! Lugnet att ha alla ingredienser till alla rätter hemma har gjort matlagningsmomentet (och systemet med matlådor och liknande) mycket mer harmoniskt och antalet gånger som vi redan berömt varandra för att vi landar på lite över 500 kronor i veckan mot tidigare 1500..2000 är ohälsosamt högt, men strunt i det. Tänkte att veckomenyerna kanske kan inspirera någon av er och om inte annat skriver jag ner dem här för att kunna komma ihåg dem själv. Tänket bakom rätterna, varav ingen bygger på halvfabrikat, är helt enkelt att några av dem ska vara lite mer lyxiga och njutbara medan andra är mer osnoffsiga och råbilliga. 

Här kommer veckomeny 1:

• Frukostkorv med blomkål- och broccoligratäng
• Fiskgryta på torsk med ingefära och apelsin
• Gulaschsoppa
• Ugnsstekt kyckling med potatisgratäng

Och veckomeny 2:

• Svamprisotto
• Köttbullar med stuvade makaroner
• Fiskgratäng med citron och dill
• Morotssoppa med lime
• Och någon slags riccotaravioli som såg fantastisk ut på receptsidan i någon gammal Damernas värld som jag hittade häromdagen

Blomkål- och broccoligratängen har förresten blivit en personlig superfavorit sedan jag lagade den hos Kajsa tidigare i höstas och vill ni göra något snabbt, gott och billigt så gör ni så här: 

Blomkål- och broccoligratäng

Du behöver:

1-2 broccolihuvuden

1 blomkålshuvud

2 dl Crème fraîche

2 dl riven ost (Västerbotten eller valfri annan ost)

en näve valnötter eller en näve rostad lök

salt och peppar 

samt om man vill: 

250 g rökt skinka/bacon

1 dl finhackad pesilja

Gör så här:

- Sätt ugnen på 225 grader. 

- Skär ner broccolin och blomkålen i små buketter. 

- Koka dem i saltat vatten i 5-10 minuter. 

- Smöra en form och lägg i broccolin och blomkålen. 

- Blanda 2 dl crème fraîche med salt och peppar och en påse riven, gärna lite smakrik och fyllig ost. I grundreceptet ska man även blanda ner lite färskt periljehack och stekta baconbitar och det blir också supergott men om man gör det eller ej antar jag beror på om man vill göra gratängen till ett huvudmål eller ha det som ett tillbehör.  

- Bred ovanstående röra ovanpå grönsakerna och avsluta med att strössla över lite krossade valnötter eller rostad lök. 

- In i ugn i 15-20 minuter. Klart! Gott!   

Gårdagens värv

Här kommer ännu en återblick på en husmorsvända i köket. När vi frostade av frysen någon gång strax före jul insåg vi att merparten av det som låg där var deppiga rester, trött is och stora mängder bär av olika slag. De frös vi in i somras då illamåendet och mina ständiga kräksattacker satte en kav lugn vardagsagenda där inga planer blev av och alla aktiviteter som involverade mat av något slag ställdes in. Istället hamnade allt i frysen och nu gjorde vi marmelad/sylt (kan användas till både och) på en stor del av bärförrådet. Världens enklaste och godaste marmelad/sylt som jag gjort i flera års tid är denna: 

Jordgubbs- och rabarbermarmelad/sylt

Detta behöver du: 

1 1/2 liter rabarber
1 liter jordgubbar
1 liter strösocker
rivet skal och saft av en 1/2 citron

Så här gör du:

1. Gör rent burkarna (cirka sex stycken medelstora). Enklast tycker jag är att diska lock och burkar noggrant, låta dem torka och sedan lägga locken i en kastrull med kokande vatten och låta det koka ett tag. Burkarna ställer man istället in i ugnen på 100 grader i en kvart så blir de sterila. 

2. Tvätta skalet på citronen, riv skalet och pressa ut saften. Ställ åt sidan.

3. Noppa jordgubbarna och skala rabarberstjälkarna och skär rabarbern i 4-5 cm stora stavar.

4. Lägg ner jordgubbarna, rabarbern i en stor kastrull. Häll över sockret och låt det koka upp. Använder du som jag frysta bär är det bara att måtta mängden när de är frysta, tina och hälla upp i en kastrull.

5. När det kokat upp - låt det småputtra i cirka 45 minuter. Rör om lite då och då och ta med hjälp av en hålslev (eller en vanlig sked) bort skummet. 

6. Rör ner citronsaften och citronskalet och koka ytterligare i fem minuter. 

7. Slå upp den illvarma marmeladen/sylten i burkarna och håll så högt upp det bara går i varje burk innan du skruvar på locket. Marmeladen/sylten håller sig fräsch långt över ett halvår i burken (i synnerhet om den står svalt)..och säkert ännu längre men vi har alltid lyckats äta upp den innan så lång tid passerat. :)  

Testade också att göra blodapelsinmarmelad samma dag men den blev helt misslyckad. Inte sett till smaken men till konsistensen men enligt farmor ska det kunna gå att rädda så jag ska försöka koka om satsen i helgen och blir det bra kan jag återkomma med recept.  

Desserttips: blodapelsinsallad

Gör visst inget annat än sprider husmorsvibbar med mina receptförslag..men måste bara passa på att tipsa om allt som är gott, gott, gott dessa dagar. (Viktig grej under graviditeten har jag upptäckt: njutningen mat ger.) Och detta ÄR verkligen gott. Har gjort den här fruktsalladen i massor av år efter att först ha sett den tillagas i Gokväll (mitt bästa!) och den är ett felsäkrat val av efterrätt oavsett tillställning - alla gillar den.

Så, blanda blodapelsin, granatäpplekärnor och färska basilikablad. Bonusgrej: ringla lite flytande honung över fruktsalladen och rosta några valnötter och smula över hela härligheten. Ät. Och njut.

Middagstips - trattkantarellsoppa

Älskar ju kantareller och lär mig så sakteliga att komma till rätta med trattkantarellerna. Förra året fick vi varsin batch av min snälla syster och av Js pappa men trots att de finns där har jag ibland svårt att hitta inspirationen och veta vad jag faktiskt ska kunna laga till för gott med dem. Viltfärsbiffar kanske? Goda såser? Någon pasta eller paj? Aja, det kommer kanske matinspiration vad det lider men om ni andra sitter i samma situation som mig och har en massa torkad svamp hemma och inte vet vad ni ska göra med den så kan jag varmt rekommendera en soppa jag (och Cecilia Hagen - det är från henne receptet kommer från början) älskar. Har gjort den massor av gånger, bland annat igår, och den är lika enkel som fyllig i smaken - så, här kommer ett middagstips:

Du behöver: 

en näve torkade trattkantareller
2-3 msk smör
6 msk vetemjöl
2.5-3 grönskastärningar
50 g ädelost
1.5 msk tomatpuré
3 dl crème fraiche
2 tsk pressad citron

Gör så här: 

1. Lägg trattkantarellerna i 7 dl vatten och låt dra i en timme eller mer.
2. Sila av trattkantarellerna och häll ner vätskan i en kastrull. 
3. Häll på ytterligare 8 dl vatten i kastrullen, släng ner buljongtärningarna och låt kastrullen långsamt värmas upp på medellåg värme.
4. Riv ädelosten på ett rivjärn. 
5. Smält smöret i en annan kastrull och stek svampen på svag värme i 5-10 minuter. 
6. Pudra på mjölet över svampen och rör om väl. 
7. Tillsätt buljongblandningen lite i taget under omrörning och avsluta med att ha i tomatpurén och ädelosten. Koka i cirka 10 minuter.  
8. Tillsätt citron och crème fraiche och rör om. 

Varenda gång jag gjort soppan bildar dock crème fraichen klumpar som är o-mö-j-i-g-a att få bort. Enligt receptet står det att Cecilia Hagen brukar köra med en stavmixer i soppan för att få bort dem och ja, det hjälper lite men inte helt. Högst oklart varför - dock är den lika god ändå så kör bara, med eller utan klumpar.  

Bild från dagens lunch:

Valnötsbröd FTW

Sen jag på Underbara Claras blogg läste att lingongrova, stapelvaran nummer ett i vårt hem, endast innehåller tre lingon per förpackning och att brödet färgas mörkbrunt med någon slags konstgjord tillsats så bestämde jag mig för att jag skulle börja baka mitt egna bröd. Oklart om det blir billigare men förhoppningsvis blir det godare, hälsosammare och..så luktar det ju så gott! 

Första brödet bakades, trots år av ständiga brödbaksbesvikelser, i ett oväntat anfall av högmod och jag bytte ut ingredienser och kastade ner andra på måfå med ett moln av mjöl runt mig i min Martha Stewart-hybris. Note to self: guyibär kan inte ersätta russin. Och det är aldrig bra att köra på känsla när det kommer till brödbak. Slutresultatet: inte så gott. 

Bröd två bakades med farmor som coach på telefon och med hjälp av J men av oklar anledning blev inte detta bröd heller gott. När vi gjort helt enligt receptet var degen en enda rinnande sörja och jag tror att det kanske var det stora mjölintaget på slutet som kväste den sista livsgnistan som fanns i jästbakterierna. Eller så var det någon av alla frön som jag (återigen på känsla) kastade ner på slutet trots Js protester som gjorde det ogott.

Men nu ni, tredje gången gillt och jag tror att jag är något på spåren! Detta bröd blev faktiskt gott (trots att jag freebasade lite igen - här är receptet i original). Kanske inte gateau-kvalitet men så pass bra att jag kommer göra det igen. OCH det var smidigt och enkelt. Recept kommer här:

10 dl mjöl (jag tog 4 dl vetemjöl, 4 dl rågsikt och 2 dl rågmjöl)
3.5 dl havregryn
1 tsk salt
4 tsk bikarbonat
1 l filmjölk
2 dl mörk sirap
2 nävar valnötter

Blanda allt. Häll upp i smeten två formar och sätt  in i ugnen i en timme och fyrtio minuter på 175 grader. Vänd brödet upp och ner i formen om det fortsatt är blött längst ner efter utsatt tid. Och vill man, vilket jag såg i darlin' Ernsts julkokbok som jag fick av min syster något år (tack Johanna, kan man bröa formarna med solroskärnor och andra frön - det verkar bli fint. 

Alltså, lyckan i att äntligen ha ett aptitligt bröd till frukost efter två veckors plåga? Oändlig. 

Världens godaste

I förra veckan hände något med mig och jag fick akuta advent-crawings. Det inleddes med att jag hemföll till att köpa en burk pepparkakor på ICA, frestande placerade precis vid kassan. Någon dag senare köpte jag en nybakad lussekatt, tjuvlyssnade på en av mina ändlösa jullistor på spotify och ja, sen på kvällen slängde jag helt enkelt ihop min egna pepparkaksdeg. Och köpte en flaska glögg.

Kanske är detta min första gravidcrawing hittills: julstöksmat? Oavsett, om ni hamnar i samma sinnesstämning som jag så kan jag verkligen rekommendera pepparkakorna. Goda. Enkla. Kryddiga som tusan. Och man skär fram dem på ett enkelt sätt med kniv, långt från allt trassel med kavlar, förkläden och mjölmoln. Plus att degen kan frysas in och så gör man en plåt kakor då och då när andan faller på. Och doften! Ljuvlig.

Har gjort dessa i tre år sen jag läste receptet på Ebba von Sydows blogg och de är helt klart mina bästa. Bjöd till exempel på dem i söndags när Js familj var här ihop med citrussallad och vaniljglass och det blev uppskattat och gott.  Nedan ser ni de ack så goda men ej så snygga kakorna från gårdagens plåt.
 

Det här behöver du: 

1 dl sötmandlar

200 g smör

2.5 dl socker

1.5 dl ljus sirap

skal av två rivna citroner

2 msk kanel

1 msk mald kryddnejlika 

1 msk kardemumma

1 msk mald ingefära

1 tsk mald pomeransskal

7.5 dl vetemjöl

1 msk bikarbonat

Om man vill kan man utesluta kryddnejlikorna och istället ta lite mer av ingefäran, pomeransskalen och rivet citronskal för en mer citrus- och kanelkryddig smak. Också väldigt, väldigt gott. 

Gör så här: 

1. Skålla mandlarna

2. Riv citronskalet

3. Smält smöret ihop med sockret och sirapen i en stor kastrull

4. Blanda samman alla kryddorna inklusive citronskalet och rör ner i ovanstående kastrull

5. Blanda samman bikarbonaten och mjölet i en skål

6. Rör ner mjölblandningen i ovanstående kastrull med krydd- och smörblandningen

7. Rör ner mandlarna

8. Forma degen i två delar. Lägg delarna på var sin bit plastfolie och forma dem till två kompakta och avlånga (men inte alltför smala) korvar

9. Lägg in i kylen (degen blir hård på ungefär en timme) eller i frysen

10. Skär upp degen i tunna skivor, lägg på en plåt och grädda i 6-7 minuter i 200 grader.

Dagens tips

Jag må vara en klåpare när det kommer till renovering men när det kommer till mat blir resultatet ofta desto bättre. Av alla recept jag klistrade in i mina pärmar för några veckor sedan så testade jag det här igår och det blev så gott (och sköter sig självt så i ärlighetens namn gjorde jag inget annat än ställde in plåten i ugnen)!

Hur som. Sätt på ugnen på 80 grader. Klyv en massa trista småtomater som typ inte smakar någonting. Lägg dem på ett bakplåtspapper. Ringla över olivolja, strö över svartpeppar (grovmalen) och flingsalt. Låt dem vara i ugnen i 3-6 timmar. Du kommer inte ångra dig, de blir såå goda! Magiskt.

Ps. Mina tomater var kanske inne lite för länge, ska man tro bilden i receptet så skulle de plockats innan några av dem antog en ton av burgundy.

Viss julefrid



Bild: http://lillmanthy.blogg.se

Igår representerades julefriden av pepparkaksbak (världens bästa recept (jag skippar dock pomeransen och ibland även kryddnejlikan)) och julmusik på hög volym. Det bakades också lussekatter (inte så mycket av mig) och gjordes en misslyckad sats kola. Det var fint. I synnerhet då dagen inleddes med att jag ofrivilligt krossade sex stycken vinglas. Men vad fan, glassplitter en masse och en utgift jag inte räknat med till frukost – det kan onekligen bara bli bättre efter det.

Ägnade resten av kvällen åt att tänka mycket på i vilka situationer jag (vågar) ta plats och säga ifrån och i vilka jag inte gör det. För mig är mönstret högst oklart och det enda jag kom fram till är att när angrepp är av det mer diffusa slaget så blir jag också diffus. Jag gillar starka känslor, starka uttryck. Och kan ge tydligt gensvar när jag känner mig trygg (eller vansinnigt arg) och när jag tycker att jag har något att vinna på det. Kan visserligen se något som liknar ett mönster i det att jag till exempel lämnat kompisrelationer då de upphört att ge mig något personligen. När det känts som att det enda de gjort var att suga musten ur en och dränera en på energi. Som om jag vore en virtuell slagpåse som man hårdhänt testade nya tekniker på. Eller var gränser egentligen går. Men vägen dit har alltid varit lång och jag får ärligt medge att jag inte fattat något beslut förrän jag stått på den yttersta av klippsatser och inte haft något annat val än att släppa taget.

På det funderade jag och vred på scenarierna fram och tillbaka i huvudet. Kom till slut fram till att vägen mellan tanke och handling måste kortas. Och se där, ytterligare ett projekt. 2012 ser ut att bli ett intensivt jobba-med-mig-själv-två-varv-till-år.

Aja.   

Helgtips

Det är svart ute. Borde gå hem men sitter kvar framför min flimrande skärm. Måste avsluta ett underlag som ska skickas ut idag. Ok, tar krafttag och gör klart det strax – tänkte bara innan dess tipsa om två saker jag gillar. Musik och mat.

För några helger sen gjorde jag den här musiklistan inför en middagsbjudning jag snabbt och spontant bjöd in till. Middagen blev så lyckad att listan gör mig glad bara jag tänker på den men den (listan) är i ärlighetens namn ett konstigt mishmash av influenser även om tempot är ganska lugnt. I vilket fall, den gjordes för en det-är-fredag-jobbet-är-slut-helgen-ligger-framför-oss-låt-oss-pusta-ut-och-dricka-vin så därför passar den även idag tror jag.

Och mat. I veckan stresslagade jag mig igenom den här underliga rätten men den blir lika god varje gång. Tipsar om den mest för att den är så underlig och mixar smaker jag sällan använder tillsammans annars. Upphovsmannen är Jamie Oliver och som alltid är det stora mängder parmesan och olivolja men hey, det är ingen idé att streta emot. Kapitulera inför faktum och testa om du gillar.

Till Jamies canneloni behövs:

ett knippe broccoli (500 g säger receptet men hur mycket är det?)

ett blomkålshuvud (500 g säger receptet även här men, ja du vet..)
olivolja
7 klyftor vitlök (och är klyftorna massive, räkna en klyfta som två klyftor)
en kvist färsk timjam
25 g sardeller i olja (spara oljan)
torkad, smulad chili (några nypor tar jag, oklart hur mycket Jamie tar)
svartpeppar (jadu, använd känsla även här)
500 g passerade tomater
1 msk rödvinsvinäger (går lika bra med vitvinsvinäger)
4-5 dl crème fraiche
150-200 riven parmesanost
16 cannelonirör
femton färska basilikablad
100 g mozzarella

Koka upp vatten i en stor kastrull. Rensa och skär broccolin och blomkålen fint och koka i lättsaltat vatten i 5 minuter. Spara 1 dl av kokvattnet.

Skala och skär vitlöken i tunna skivor. Stek vitlöken i en rejäl skvätt olivolja. Tillsätt sedan broccolin, blomkålen, den färska timjamen, chilismulorna, anjovisen och anjovisoljan och några matskedar av kokvattnet och låt puttra på svag värme i 15-20 minuter.

(The magic trick: genom att överkoka grönsakerna framhävs tydligen smakerna.)

Häll de passerade tomaterna i botten av en ugnssäker form. Strö över lite salt och rödvinsvinägern.

Gör en snabb sås genom att blanda créme fraichen med nästan all parmesan samt två matskedar av kokvattnet. Salta och peppra.

Mixa sedan allt i grytan med en stavmixer (eller mosa med en potatisstöt). Låt svalna en stund. Fyll sedan cannelonirören (själv baltar jag lite med en tesked men det finns ju spritsar och greje som underlättar) och rada upp dem i formen över tomaterna.

Strö på lite rivna basilikablad över cannelonin och häll över den vita såsen. Lägg på skivad mozzarella, resten av parmesanen och ringla över lite olivolja.

Grädda i 200 grader i 30-40 minuter. Enjoy!