Ny månad, ny känsla

I förrgår kändes dagen så outsägligt grå att knappt ens Samson kunde liva upp den. Sen gick jag ut till återvinningsstationen, farmor ringde och himlen var så otroligt vacker och då vände allt. Idag känns det till och med som att det är lite vår i luften och det är underbart! Att vi har bytt månad är otroligt skönt tycker jag - borta, lååångt borta, känns den grådassiga och ändlöst mörka januarimånaden. Nu kommer grusgator, knoppar, kalla höga skyar och lervälling. Vad det lider i alla fall.

Och så är det fredag!

Det är lustigt, jag hade aldrig tänkt så mycket på de olika dagarnas energi innan jag lämnade jobbet bakom mig men nu känner jag verkligen från dagens första vakna ögonblick hur denna veckodag sprakar. Tidigare kunde jag avsky fredagarna för att de var en måttstock på allt jag saknade. Kollegor gick hem tidigare, handlade vin och storslagna buketter och pratade om mys. Själv var jag uppfylld av kvällens aw-måsten, helgens gapande tomhet eller så var jag, som så ofta, på väg att ta tåget och resa och hälsa på någon familj eller vän. Så jag satt kvar där och log lite blekt ihop med de andra. Oftast så in i märgen trött. Sen, två glas vin senare, kunde fredagarna vara väldigt fina - och framför allt mina lugna, heliga lördagsmorgnar som följde därpå de älskade jag! - men det var något med de där kvällarna, cigaretterna jag rökte, längtan jag försökte formulera..som var så sorgset.

Nu är istället fredagskänslan något förtröstansfullt, något glatt som jag längtar till och som på något sätt blivit snällt för själen. Att unna sig känns helt ok, självklart till och med, men det fina med dagskänslan nu är att det räcker med en marmeladskorpa, en kopp te och ett magasin för att det ska kännas lyxigt. Så himla mycket har ändrats och jag är så glad för det.

Själv städar/tvättar/diskar jag idag och gör rent hus med allt januaridamm. Tvättar till och med sofföverdragen (!) och funderar på om det här är början på det maniska stadie som ofta föregår en förlossning.. Oklart.

Har dock skickat iväg ett jobbigt ångest-måste-mejl och om mitt goda humör håller i sig så skickar jag två till innan dagen är över. Å, som jag avskyr dessa måste-grejer knutna till rekommendationsbrev, cv:s, jobbansökningar och annat. Men hey, det är fredag. Solen skiner. Tulpanerna på mitt köksbord är vackra. Smutsen försvinner undan för undan och, OCH, Karolina är i stan. Fint så!

Helgtips

Det är svart ute. Borde gå hem men sitter kvar framför min flimrande skärm. Måste avsluta ett underlag som ska skickas ut idag. Ok, tar krafttag och gör klart det strax – tänkte bara innan dess tipsa om två saker jag gillar. Musik och mat.

För några helger sen gjorde jag den här musiklistan inför en middagsbjudning jag snabbt och spontant bjöd in till. Middagen blev så lyckad att listan gör mig glad bara jag tänker på den men den (listan) är i ärlighetens namn ett konstigt mishmash av influenser även om tempot är ganska lugnt. I vilket fall, den gjordes för en det-är-fredag-jobbet-är-slut-helgen-ligger-framför-oss-låt-oss-pusta-ut-och-dricka-vin så därför passar den även idag tror jag.

Och mat. I veckan stresslagade jag mig igenom den här underliga rätten men den blir lika god varje gång. Tipsar om den mest för att den är så underlig och mixar smaker jag sällan använder tillsammans annars. Upphovsmannen är Jamie Oliver och som alltid är det stora mängder parmesan och olivolja men hey, det är ingen idé att streta emot. Kapitulera inför faktum och testa om du gillar.

Till Jamies canneloni behövs:

ett knippe broccoli (500 g säger receptet men hur mycket är det?)

ett blomkålshuvud (500 g säger receptet även här men, ja du vet..)
olivolja
7 klyftor vitlök (och är klyftorna massive, räkna en klyfta som två klyftor)
en kvist färsk timjam
25 g sardeller i olja (spara oljan)
torkad, smulad chili (några nypor tar jag, oklart hur mycket Jamie tar)
svartpeppar (jadu, använd känsla även här)
500 g passerade tomater
1 msk rödvinsvinäger (går lika bra med vitvinsvinäger)
4-5 dl crème fraiche
150-200 riven parmesanost
16 cannelonirör
femton färska basilikablad
100 g mozzarella

Koka upp vatten i en stor kastrull. Rensa och skär broccolin och blomkålen fint och koka i lättsaltat vatten i 5 minuter. Spara 1 dl av kokvattnet.

Skala och skär vitlöken i tunna skivor. Stek vitlöken i en rejäl skvätt olivolja. Tillsätt sedan broccolin, blomkålen, den färska timjamen, chilismulorna, anjovisen och anjovisoljan och några matskedar av kokvattnet och låt puttra på svag värme i 15-20 minuter.

(The magic trick: genom att överkoka grönsakerna framhävs tydligen smakerna.)

Häll de passerade tomaterna i botten av en ugnssäker form. Strö över lite salt och rödvinsvinägern.

Gör en snabb sås genom att blanda créme fraichen med nästan all parmesan samt två matskedar av kokvattnet. Salta och peppra.

Mixa sedan allt i grytan med en stavmixer (eller mosa med en potatisstöt). Låt svalna en stund. Fyll sedan cannelonirören (själv baltar jag lite med en tesked men det finns ju spritsar och greje som underlättar) och rada upp dem i formen över tomaterna.

Strö på lite rivna basilikablad över cannelonin och häll över den vita såsen. Lägg på skivad mozzarella, resten av parmesanen och ringla över lite olivolja.

Grädda i 200 grader i 30-40 minuter. Enjoy!