Très cool

Magasin 3 har en konstutställning, kurerad av Miranda July, som jag tycker är otroligt intressant i sitt upplägg. Under 20 veckor får man konsten, i form av ett mejl skriven av någon av personerna omnämnda ovan, skickat till sig. Allt enligt devisen att man processar alla intryck man får i sitt eget huvud - så varför inte bara få konsten hemskickad till sig och låta processen pågå varhelst du väljer att läsa ditt mejl? 

För att delta i utställningen anmäler du dig här. 

Be kind. Rewind.

Bild: http://www.marcjohns.com/blog/

Via Sandra Beijers blogg ramlade jag vidare till Marc Johns blogg och där stod, svart på vitt, den bästa affärsidén någonsin: om du startar eget - gör bara affärer/starta endast samarbeten med snälla människor. 

Hur klokt var inte det? Dagens tips från NY via en beige soffa på Söder.  

Energi

Det är något med den här stan som väcker mig. Första dagarna som vi kom hit var jag så mörbultad av värmen, jetlaggen och illamåendet att jag mest kände aversion mot det kommersiella crescendot där vi hamnat. Tänkte att jag sökt en insikt i den här stan och att den kanske var att den här stan inte var för mig. Att jag kanske påverkats mer än vad jag anat av graviditeten och helt enkelt inte gick igång på asfalt och avgaser längre.

Nu vet jag att det inte är så utan är istället hopplöst förälskad i faktumet att bo i den här stan. Promenerar runt och ser hela tiden detaljer som inspirerar. Det är allt från färgkombinationer på byggnader, materialval, golv, menyutformningar, maträtter, träd, gator, lägenheter till musik och tusen, tusen andra saker till dagens fångst av gatukonst nedan.

Det är häftigt. Önskar jag kunde skriva mer om det här men är så in i döden trött och ska strax somna. Ville bara helt kort beskriva vilken helomvändning mitt hjärta gjort ett stenkast från Broadway. Hej för nu.

Ps. Den snyggaste konstväggen fotades tyvärr inte då J hejdade mig från att glatt kliva in på en inhängnad bakgård där ett knarkinköp just avslutades med orden "Du har sett alldeles för lite på the Wire". Vilket är sant. Aja.

Kombination

Sen jag förälskade mig i fotografiet på apan så visste jag att han skulle pryda den kritvita väggen bakom soffan. Den den väggen som jag inte tänkt så mycket på förrän jag, tittandes på farmors bild av mig sittandes i nämnda soffa, insåg vidden av dess oceanmängd av vitt, kalt ingenting.

Så ok, apa upp men vad skulle hänga bredvid? Som vi scannat konst. Fotografier. Kalkylerat och budgeterat. Och inte förälskat oss i ett skit. Så igår fick jag nog av hela grejen och gick till Åhléns och köpte en ram och ramade in det självporträtt familjens snart 4 åriga-hovleverantör av denna typ av bilder gett mig. Den föreställer J: lång, stark och dominant i förgrunden. Och så mig, ditritad lite på nåder efter att jag påpekat att jag inte kom med på bilden. Så på så sätt är den konstnärliga friheten i detta fall kraftigt styrd. Älskar dock bilden. Och den vita väggen är nu mindre vit.

Hur har då renoveringen gått idag? Tja. Mycket bättre. Jag har fått små skalvutbrott och vulkanutbrotten har lyst med sin frånvaro. Vi tog efter mycket meck ett steg tillbaka (med gipsväggar som var för tjocka) och (förhoppningsvis) ett steg framåt när jag istället murade upp en "vägg". Kan gå hur som helst detta. Väntar och ser. Hylla: fortsatt ful och opraktisk.

Vy via en lins

Bilder: Oliver Zahm bland annat fotograferandes Monumenta 2012 av Daniel Buren på Grand Palais i Paris via http://purple.fr/diary

Alltså den här fotografen. Med sin fåfänga. Sin skörhet. Sin förkärlek för provokation, unga skönheter, sex och konst. Med sina transparenta solglasögon och vagabondliknande tillvaro. Med sin hemlöshet under huden och känslan av att tillhöra alla skikt klistrat på huden. Älskar att se det hans kamera ser. Blir förbannad, påverkad och nyfiken..igen och igen och igen. 

Vackra ting

När jag väl kravlat mig upp innehöll dagen vacker konst och inspirerande guidning på Moderna muséet med fina vänner. En sån bra dag! Glad att jag till slut klev upp. Sommarangsten känns lite mer hanterlig nu. For now.

Besatthet



Bilder: http://purple.fr/diary/entry/photo-brad-elterman-2 (från the Gargosian Gallery, tagna av Brad Elterman)

Apropå det här med att frukt numer spelar en helt ny roll i mitt liv.. Frukt duckar kanske inte för (frukt)sockerintaget men det duckar däremot effektivt för Viktväktarnas pointsräknande. Frukt, allehanda grönsaker och jag lever i en dissharmonisk symbios sedan  jag fattade beslutet att ändra mitt leverene - och samtidigt min kroppsform - och när jag såg bilderna från Urs Fischers vernissage ffrån Beds & Problems-utställningen kunde jag inte annat än le i tyst samförstånd.  

Frukterna tar liksom allt fokus i mitt liv just nu. Det och en telefon som inte ringer.

Det är som att jag låter min glädje härbärgera däri och rustad med två apelsiner och en gulbrun banan (mitt fakking värsta! - men vad göra? Lider dubbelt av oklar anledning.) reser jag snart hem till farmor och farfar. No chocolate, no joy. Stoiskt är dock mitt sinne.

Grått

Idag är en jävligt grå dag. Grått ute. Grått inne. Grått i sinne.

Hittade denna bild i min mobil från en promenad mot Hornstull, en nästan lika värderleksmässigt grå dag, i våras. Då var jag ute och gick med en av mina närmasta vänner som just då upplevde att den värld hon dittills känt hade rämnat. Men se, idag är hennes liv helt annorlunda. 

Alltså, livet.

Som du tröttar ut mig dagar som dessa i tysta kontorslandskap.