Vidgade vyer

På initiativ av Karin vidgade jag idag mina vyer och fick en mängd nya idéer. Tänk, vad nya miljöer kan göra? Hos min terapeut fick jag rådet att sätta bollar i rörelse genom att upptäcka nya saker, gå på nya gator. Så det gjorde jag idag. Lärde mig allt om etruskerna till lunch, tog en ny gata till Nationalmuseum och väl där förfördes jag av en byggnad och en atmosfär som jag aldrig upplevt tidigare. Eller jo, att promenera runt ensam i öde salar över knarrande parkett förde mig tillbaka till nätterna i Akademiska föreningens salar men frånsett det så var det något med husets rymd..som var nytt.


Berördes av utställningen över passionsutryck - framför allt gipsavgjutningarna av dömda mördare från 1800-talet och en film som skildrade brittiska skolungdomars diskussion av en Picassotavla. Det blev så starkt och jag ville bara kliva in i rutan och krama om de unga tjejerna som stod bredvid killarna, sådär lite vid sidan av, och funderade över bakgrunden till den avbildade kvinnans tårar. Fantastisk konst, rekommenderas varmt.


Det var fint att träffa Karin igen och det finns så mycket energi i det att bryta mönster och insupa kunskap på kvällen istället för att ligga under en filt i soffan och flämtande försöka hitta livslust. Och det är precis som hon konstaterade när vi klev ut på trappan blickades bort över röda molnskyar bakom slottet och regeringskvarteren att skönheten - det är inte där skon klämmer med Stockholm.

Besatthet



Bilder: http://purple.fr/diary/entry/photo-brad-elterman-2 (från the Gargosian Gallery, tagna av Brad Elterman)

Apropå det här med att frukt numer spelar en helt ny roll i mitt liv.. Frukt duckar kanske inte för (frukt)sockerintaget men det duckar däremot effektivt för Viktväktarnas pointsräknande. Frukt, allehanda grönsaker och jag lever i en dissharmonisk symbios sedan  jag fattade beslutet att ändra mitt leverene - och samtidigt min kroppsform - och när jag såg bilderna från Urs Fischers vernissage ffrån Beds & Problems-utställningen kunde jag inte annat än le i tyst samförstånd.  

Frukterna tar liksom allt fokus i mitt liv just nu. Det och en telefon som inte ringer.

Det är som att jag låter min glädje härbärgera däri och rustad med två apelsiner och en gulbrun banan (mitt fakking värsta! - men vad göra? Lider dubbelt av oklar anledning.) reser jag snart hem till farmor och farfar. No chocolate, no joy. Stoiskt är dock mitt sinne.

Medicate it right

Deltog i ett inspirerande möte idag. Det pratades om revolution underifrån, permafrostbarriärer som skulle övervinnas, nya idéer, beröm (till mig, det var fint) och mitt i allt insåg jag att mina existentiella problem kanske inte är så stora ändå. Det kanske bara hamnar om att medicinera dem rätt.

Medicate it right, the Deportees