London

Två veckor i NY

Utanför skiner solen från en klarblå himmel och jag ligger på soffan helt dränerad på energi. Jag gav bort mina teaterbiljetter till Js bror då bara tanken på en sex timmar lång föreställning fick det att svindla och nu dricker jag lite blåbärssoppa och försöker hitta orken att dra på mig ett par skor, en jacka och gå de hundra metrarna till närmsta ICA. 

I väntan på att den kicken ska komma kikade jag på bilder i datorn och kan konstatera att det som kommer finnas dokumenterat till eftervärlden av våra två veckor i NY, som i min själ tangerar  en helt ny dimension av klarhet och längtan i vår relation, är en låååång rad bilder på byggnader (de översta ovan från våra hemkvarter i Soho - är de inte otroligt vackra?), en räcka bilder där jag inte förstått hur man zoomar med den nya kameran och sen väldigt många där J stegar på när jag fotograferar medan jag med outtröttlig energi grimaserar, diskuterar och göra underliga miner när J fotograferar mig. Får helt enkelt bära med mig insikterna i hjärtat istället för på kameran fastnade de inte. 

Och nej farmor - det finns i stort sett inte en enda bild på mig utan solglasögon.. Ledsen för det. Den här är den enda: den allra första bilden tagen av misstag inne på kamerabatteributiken. 

Energi

Det är något med den här stan som väcker mig. Första dagarna som vi kom hit var jag så mörbultad av värmen, jetlaggen och illamåendet att jag mest kände aversion mot det kommersiella crescendot där vi hamnat. Tänkte att jag sökt en insikt i den här stan och att den kanske var att den här stan inte var för mig. Att jag kanske påverkats mer än vad jag anat av graviditeten och helt enkelt inte gick igång på asfalt och avgaser längre.

Nu vet jag att det inte är så utan är istället hopplöst förälskad i faktumet att bo i den här stan. Promenerar runt och ser hela tiden detaljer som inspirerar. Det är allt från färgkombinationer på byggnader, materialval, golv, menyutformningar, maträtter, träd, gator, lägenheter till musik och tusen, tusen andra saker till dagens fångst av gatukonst nedan.

Det är häftigt. Önskar jag kunde skriva mer om det här men är så in i döden trött och ska strax somna. Ville bara helt kort beskriva vilken helomvändning mitt hjärta gjort ett stenkast från Broadway. Hej för nu.

Ps. Den snyggaste konstväggen fotades tyvärr inte då J hejdade mig från att glatt kliva in på en inhängnad bakgård där ett knarkinköp just avslutades med orden "Du har sett alldeles för lite på the Wire". Vilket är sant. Aja.

Gårdagen i bilder

Igår tog min kropp s-l-u-t. Ljumskarna värkte som aldrig förr och det var som att min kropp kramats ur på varje ynka droppe av energi när vi väl landade på en soffa utanför lägenheten i eftermiddagssolen. Men trots det var det en fin dag och innehöll allt från intressanta berättelser om palentologer (alltså det här med dinosaurieskelett och att de låg precis under markytan gjorde mig helt spacead), bilder av Margret Mead (hej älskade A-kursen i socialantropologi), en fantastisk utställning om amerikanska indianer, häng på Upper East, häng i Central Park och lite fönstershopping på 5th Av. Sen: sömn. Och idag: sömn, sömn, sömn och god damn it..en hel del kräks igen. Tydligen är det där inte över förrän det är över.

Update från Thompson street

NY är härligt, äntligen härligt! De första dagarna var en kakofoni av jetlag, illamående och tusen intryck. Nu har vi landat i vår lilla lägenhet, i våra hoods (som visade sig ligga spot on i stan mitt bland alla restauranger vi tänkt besöka och alla affärer vi velat kika i) och jag mår bra.

J ser kändisar och modebloggare medan jag ser hundar. Överallt. Utöver det kikar vi på vacker arkitektur, inspireras och promenerar omkring. Folk involverar oss i samtal och det är en sådan vänlig smältdeg av vänligt folk - överallt. Och samtidigt så finns lugnet här på vår lummiga gata där jag börjat vagga fram i min mini-grossess. Aja. Vi tar en dag i taget och just nu känns det skönt att ha massor av dagar kvar här.

Sömnlös i NY

Jadu. Har varit vaken sen arla morgonstund och lyssnat på grannars nattsudderi, andra grannars tidiga uppgång till tidiga jobbpass, hört en avlägsen siren, lyssnat på den brummande ac-anläggningen och läskiga kryp (kackerlackor?) som kryper i väggarna. Och sovit och drömt galna scenarier.

Inte en oväntad natt med tanke på att jag kapitulerade vid sextiden NY-tid igår och somnade efter att ha läst ut ett O-magazine. Haha, vår första dag här var så fascinerande ljuvlig och lugn. Folk är trevliga (det är inte klokt vilken social interaktion folk har med varandra här..de möts liksom hela tiden), vädret vackert och vår gata lugn. Vår lägenhet är liten och mysig, trots en svag lukt av gas, och har en brandtrappa utanför.

Gick inte runt så mycket igår för mådde fortsatt illa som bara den men hann under vår lilla promenad i Soho-kvarteret se en äkta Jean-Michel
Basquate-tavla på Damien Hirst galleri. Det var coolt, gjorde mig helt uppfylld. Och allt är kontraster. Och jag är lugn trots min kropp i osynk.

På väg. Igen.

Nu är vi strax på väg. Mot inspirationen. Mot avgaserna och förhoppningsfull fantastisk mat.

Hade en skitjobbig helg fram tills nu. Har kräkts och utmattad försökt peppa J att städa, tvätta, diska och packa åt oss och samtidigt lämna lägenheten spotless nu när den hyrs ut när vi är borta.

Aja. De två dagarna är över nu och nu sitter jag här i en bekväm fåtölj i gaten och dricker en kopp te. Kanske tar uppdateringarna (som ännu inte tagit fart ännu efter sommaren, ber om ursäkt för det) slut på en stund nu eller så bombarderar jag er med intryck från New York under de två veckor som vi är borta.

Vi lämnar i alla fall Stockholm bakom oss i förvissning om att vår bebis finns. Nog skulle man kunna tro att kräkningarna vore bevis nog men jag tror det var först i fredags när vi fick höra de trummande hjärtljuden som jag förstod: någon väntar på oss därinne. Och vi, lätt skräckslagna, väntar på den. Och vad som än händer så finns den nu. Liksom vi. Och livet är bra fint.

Dagar som gått



Men inte minnen som flytt. Hej då sommaren (som varade i endast de 14 dagar då vi var i Lerici. Vi ses igen snart!).