Bebisboonanza

Reser genom ett snöigt landskap (snö! Så fantastiskt vackert!) och lyssnar på bönen K skickade med mig sist jag var i Malmö. Den vaggar mig. Tåget vaggar mig och jag är otroligt trött. Sluter jag ögonen framträder bilder av små läppar i miniatyr, händer som sluter sig kring mitt finger, ulliga hjässor och försiktiga, förvånade och breda leenden beroende på bebisarnas ålder.

De var sex, fyra och två månader gamla..som en exposé över vår genetiska växtkraft. Deras mammor var starka, coola och varma och den enda pappan jag mötte har ett hjärta som svämmar över av kärlek och oändlig omsorg.

I Ss mage vilar en aprilbebis. Och i min fäktas februaribebisen vilt. "Bara veckor kvar nu", skrev Ebba von Sydow på sin blogg om sin februaribebis. Själv tycker jag att det är en evighet dit. Overkligt. Diffust. Som om de där små händerna och fötterna som puffar inne i mig tillhörde en annan slags varelse än de jag pussat på de senaste två dagarna. Men en tanke om vad en bebis är för något har börjat slå rot. Och jag förstår mer och mer vad en förlossning egentligen går ut på. Det känns bra.

Nu måste jag låta tröttheten få överhanden över min kropp. Reser i idel mörker och snön syns inte mer på åkrarna utanför. Jag är på väg hem till mitt lilla krypin på Kocksgatan. Min bubbla. Som jag längtar.

Hej kompis!

Jag har fått en ny kompis. Fortsatt är det bara lite till låns, vi känner på varandra, har respekt för hans respektive mitt utrymme men ska man döma av hans glädje när han kom i morse 05.15 så kommer det här bli bra och mer permanent. Ja, det blev inte mycket sömn i natt. Först låg jag vaken inför det att han skulle komma, sen drömde jag att han kom och sen när han väl var här, för första gången och i vår morgonmörka lägenhet, låg jag vaken som en nyförlöst och orolig mamma med ett halvt öra öppet tills jag hörde att han snarkade lugnt på sin matta.

Om allt går bra ska jag avlasta hans matte ibland då hon, precis som J, jobbar skift och nyligen flyttat in i våra kvarter. Jag hoppas det blir så för bara det att han ligger där, lille Samson, som en lurvig liten boll vid min sida gör mig väldigt, väldigt glad. Vad fint det är med hund!

Den enda anledningen

Idag vaknade jag i ett krispigt kallt Uppsala, i en lägenhet som badade i vallar av färgglada löv. Det var fantastiskt vackert och jag hade nästan glömt bort hur det är att bo nära träd på det sättet. Hälsade på min fina vän Andrea och njöt av att sova över hos en kompis, allt för sällan man gör det - och samtalen liggandes under var sitt täcke i mörkret är speciella. Nära.

Hur som, efter en tidig frukost gick jag till busshållplatsen där det kom fram en ung kille till mig som kastade en blick på mina färgglada skor och sa "fan vad SNYGG du är!" Sen hade vi ett fint samtal om lastbilar, julafton och hans jobb och han värmde mitt hjärta som få andra. I mitt inre är han enkom anledningen till att jag inte gjorde ett kubtest på den lilla bebisen.

Ha nu en fin dag allihop!

Att välja glädje

Har en tendens att låta filmer, serier och böcker bygga bo i mitt inre. Jag vill inte att de ska göra det (och gör faktiskt allt jag kan för att undvika det) men det går inte att låta bli. Ofta (alltid) vacklar jag ut från bion mitt uppe i de känslor som filmen lämnat i mig. Och alldeles för sällan är det romantiska komedier som jag ser eller läser. Hur som, tidigare ikväll såg jag säsongsavslutningen av Grey's anathomy och mitt i var jag tvungen att gråtandes ringa J för att kolla om han, som var tio minuter sen på väg hem, fortfarande levde..ja, ni fattar. Hopplöst fall av konstanta dramaqueen-tendenser. Så mitt i all sorg och uppbragdget så kom jag att tänka på det här mms:et som jag drog iväg till min kompis Anna idag. Hon jobbar på stenhård, urflott advokatbyrå och en jul fick de nedan nämnda bok i julklapp av firman. Hon blir galen av ilska varje gång hon ser boken och alltså, jag skrattade så högt åt mig själv när jag drog iväg det där messet att det var osunt. Tanken på messet gör att tårarna orkar och då tänkte jag att jag kunde jag lika gärna dela det med er. Så enjoy. Och TACK Liv Strömqvist! Du är fab.

8/3 hela veckan



Bild: http://nojesguiden.se/blogg/emelie-thoren Illustration av Nina Hemmingsson i fredagens nummer av Expressen

Två bra saker. Eller snarare tre. Nina ritar och ger mig ett gott skratt. Emelie sprider det och nedan skriver Sandra och Nina en överskådlig och pedagogisk manual över feminismens grundbult. Så bra! Finns så himla många kloka tjejer (och några killar typ Fredrik Virtanen och Calle Schulman - kommer dock inte på någon mer?) som är verbala som tusan, och (just därför) framgångsrika som få, som sprider ordet. Kan för mitt liv fortsatt inte förstå att folk inte vill skrika ut från taken att de är feminister och på något sätt så släpar ordet efter i debatten och är fortsatt missförstått. För mig är det lika med rasism att säga att man inte är feminist. Jag ser här nedan att Sandra, Nina och den grupp studenter som de skrev nedanstående text med är mycket mer pragmatiska i frågan. Själv är jag svartvit, nästintill rabiat (vilket eventuellt visade sig för de som satt bredvid oss i Köpenhamn i lördags då jag (ihop med Karolina) högljutt likställde burkan med bikinin till Jacopos stora förvåning) men älskar att folk med intelligens driver det stora jämnställdhetsarbetet mot sin spets.  

Vad är feminism?
Feminism innebär att man tycker att kvinnor ska vara jämställda männen. Att kvinnor ska ha precis samma förutsättningar som män på alla olika plan. På jobbet, i hemmet, i skolan och överallt annars. Att det helt enkelt ska vara rättvist.

Betyder feminism att kvinnor vill vara “över” männen?
Nej det gör det inte. Det betyder att alla är precis lika mycket värda.

Jag vill inte kalla mig för feminist, men jag är för jämställdhet!
Det är såklart upp till var och en om de vill kalla sig för feminist eller inte. Men är du för jämställdhet har du något gemensamt med feminister. Feminismen arbetar för att män och kvinnor skall vara lika mycket värda. Feminister tycker att världen inte ser ut så just nu och det gör att det uppstår massor av orättvisor som inte ska finnas mellan människor. Kan du skriva under på det tänker du som en feminist.
Nästan alla mansdominerade yrken är bättre betalda än kvinnodominerade. Män tar ut mindre av föräldraledigheten än kvinnor, vilket leder till att kvinnor tjänar mindre än män. Fler män än kvinnor sitter på maktpositioner så som chefsposter och de tar större plats i politiken. Det här är något som vi alla måste jobba på att ändra.

Finns det olika feminsmer?
Feminismen är inte en enhetlig rörelse, precis som vad som helst egentligen. Det finns socialistiska feminister, liberala feminister, radikala feminister, radikala socialistiska feminister och så vidare. De olika rörelserna har ibland olika idéer om hur vi ska komma till rätta med problemen. Kanske finns det en särskild feminism som passar dig? Vill du veta mer om de olika feministerna finns det en bra bok som heter Feminism av Lena Gemzöe. En lättläst bok som beskriver feminismen på ett bra sätt. Men för de flesta feminister räcker det med att kalla sig feminist för att folk ska förstå vad de står för.
Borde man inte bedöma människor efter individer istället för kön?
Det är precis det feminismen vill. Skulle världen vara helt jämställd skulle man aldrig bedömas efter sitt kön utan personligheten skulle vara det allra viktigaste.
Men så ser det inte ut nu och det vill feminismen förändra.

Kan killar vara feminister?
Javisst. Vem som helst kan vara feminist. Om en kille tycker att en man och en kvinna ska vara jämställda så borde han kalla sig feminist.

Jag vill vara hemma och baka. Kan jag ändå vara feminist?
En feminist vill inte att människor ska placeras i fack. De tycker att det ska vara lika självklart för en kille vill vara hemma och baka som en tjej. När världen är jämställd ska alla få följa sina drömmar oavsett kön. Så, ja klart du kan vara feminist om du vill vara hemma och baka.

Varför finns det så mycket fördomar om feminister?
Feminister ifrågasätter en rådande ordning. Det kan många tycka är läskigt. Alla som någonsin har ifrågasatt hur världen ser ut får ta smällar, oavsett vad det handlar om. Om man tänker på fördomar i överlag har det väl alltid funnits ett visst mått av sanning som sedan spökat vidare. Klart att det säkert har funnits ett knippe feminister som hatat män men det betyder inte att alla andra feminister gör det. Precis som att alla vänsterpartister inte är kommunister och precis som att alla andra fördomar nästan aldrig stämmer i alla andra grupper.

Ser en feminist ut på ett speciellt sätt?
En feminist kan se ut precis hur som helst. Men självklart finns det säkert människor som man kan ana har en viss politisk ställning eller brinner för en speciell sakfråga. Exempelvis kanske man kan se om en människa brinner för miljöfrågor på grund av ett budskap på en tygkasse. Precis på samma sätt kan man säkert ana om någon kallar sig feminist och brinner för de frågorna. Men samma sak galler tvärtom saklart. Det finns antagligen fler människor man inte skulle tro vid första anblick att de var miljöaktivister, moderater eller feminister.
Feminism handlar om ett synsätt och inte om ett utseende.
Men med det sagt så ifrågasätter också feminister all den här utseendehysterin. Ska verkligen en sextonårig flicka känna ångest över att hon glömt att raka benen när hon ska hångla? En feminist tycker till exempel att raka benen ska kännas som ett val och inte som en regel. Ingen ska behövas tvingas in i en utseende-mall. Då kanske en feminist väljer att inte raka sig om en ståndpunkt. Hela poängen handlar om att känna sig stark och trygg i sina val och inte känna att man måste göra det som forväntas av en.

Vad är genus?
Genus kallas de skillnader mellan man och kvinna som inte är biologiska. Till exempel har kvinnor bröst och inte män – det är skillnader från födseln och är alltså inte genus. Men att kvinnor skulle ha svagare psyke eller skulle bry sig mer omvårdnad och vara känsligare – det finns det inga exakta studier på.
Feminister kallar det här för “genus”, sådant som växt fram för att vi lever i ett samhälle där kvinnor redan från början får placeras i det facket, och män i ett annat.
Till exempel gjorde man tester på att om man satte på en bebis en rosa mössa sa alla vuxna “men vilket söt liten flicka!”. Om man satte på bebisen en blå mössa sa de istället “vilket stor stark pojke!”.
Alla sådana grejer gör att man lätt blandar ihop vad som man fick från födseln och vad som man har lärt in små barn som blir till vuxna sen dagen de öppnade ögonen.
Feminister tycker att alla de har skillnaderna som många människor hela tiden vill framhäva nekar kvinnor och män till samma rättigheter. Alla måste få chansen att växa upp och bli precis vad de vill, utan att någon dömer dem på grund av deras kön.

Diskrimineras inte män också?
Vissa feminister inom historien har varit skeptiska mot att man ska tycka synd om män som i alla tider varit ”över” kvinnan och alltid haft fler rättigheter. Men idag tycker de flesta att i det samhälle som vi lever i nu så kan varken kvinnor och män själva välja fritt vilka egenskaper, intressen, reaktioner eller åsikter de ska ha. Det finns ”spelregler” som vi förväntas följa på olika sätt beroende på om vi är män eller kvinnor. Självklart spelar även ens egen personlighet in, men det finns en struktur, en så kallad genusordning, som att det inte riktigt är okej för män att visa att de gråter eller för kvinnor att ha ”för” mycket sex. På det här sättet kan både män och kvinnor bli diskriminerade, eftersom de bedöms utifrån hur ens kön ”bör” vara. Ett exempel är när föräldrar skiljer sig. Där tas det fortfarande ofta upp argument som tillexempel att kvinnor är bättre föräldrar.

Hur mycket skiljer sig män och kvinnor från födseln?
Det vet ingen. Man vet att det finns olika kroppsdelar och olika hormoner som skiljer oss åt. Men mer vet man inte. Men egentligen, spelar det här någon roll? När dömde vi senast hudfärger och länder i dessa teorier? Det som spelar någon roll är att alla ska vara lika mycket värda och ha precis lika stora förutsättningar att leva sina liv så som de själva vill. Det handlar om mänskliga rättigheter, att bedömas utifrån en själv och inte hur man ser ut, vart man är född, vilket kön eller hudfärg man har.

Är det verkligen bra att helt ta bort manligt och kvinnligt?
Det är väl klart att man inte vill sudda ut några egenskaper som är bra, utan bara sudda ut att de hör till ett särskilt kön. Människor måste få mer frihet att utvecklas som individer och inte begränsas av vad som förväntas av dem på grund av att de är tjejer eller killar.

När har man fler fördelar i samhället?
Män tenderar att anställa män –> män fler höga positioner i arbetslivet –> män tjänar mer pengar –> män får större frihet.
Män har långt många fler fördelar än detta men det som är bra är att ju längre tiden går desto mer jämnas det ut.
Det är viktigt att förstå, framförallt för dig som väljer att inte kalla dig feminist. Det som du antar är helt självklart har inte alltid varit det. Det är feminister som har drivit fram att kvinnor ska få de rättigheter vi har idag.
Här är ett par exempel, och märk att årtalen inte var för speciellt länge sedan:
1864 – Mannen förlorar laglig rätt att aga sin hustru
1872 – Kvinnan får själv bestämma vem hon ska gifta sig med
1921 – Första gången kvinnor får rösta
1946 – Avskaffande av kvinnolöner (kvinnolöner=lägre lön för kvinnor)
1964 – P-piller godkänns i Sverige
1970 – Jämställdhet inskriven i läroplanen
1975 – Kvinnan bestämmer själv om abort t.o.m. 18:e havandeskapsveckan
1980 – Lag mot könsdiskriminering i arbetslivet införs
1983 - Alla yrken öppna för kvinnor – även inom försvaret
1991 - Jämställdhetslagen kommer till
2005 – Ny sexualbrottslag. I den förra lagen var det okej att våldta kvinnor som var jättefulla eller medvetslösa just för att de inte sa “nej” (svårt att säga nej om man är medvetslös..). I den nya lagen gäller inte det.
Så glöm aldrig det, att det är feminister som drivit fram att de här viktiga lagarna, och bara det vore anledning nog till att vara feminist, för utan dem hade samhället sett helt annorlunda ut idag.

Vilka yrkesgrupper i Sverige behöver fler kvinnor?
Alla yrkesgrupper mår bra av att vara så blandade som möjligt. Det är dumt att tänka att män är mer lämpade för något än en kvinna och tvärtom. Och kom nu inte och säg att byggarbetare är ju en självklart att det ska vara mer män. Kvinnodominerande yrken som exempelvis undersköterskor har enormt mycket tunga lyft – helt utan byggarbetarnas hjälpmedel. Man ska alltså inte låta sig luras av yrkestitlar. Militären hade länge inga kvinnor alls (det var till och med olagligt innan 1983) och nu är det massvis. Och fler och fler fröknar på dagis är killar. Att överhuvudtaget tänka att man på grund av ett kön inte är lämpad för ett yrke är galet. Alla måste få en chans att dömas individuellt..

Lucka 19

Lucka 19: berätta om en vän som bor långt bort

Jag har en vän som bor långt bort. Bortom hav och vidder. Som valde att lyssna inåt och följa sitt hjärta. Som är stark och skör, men fram för allt modig. Stolt. Och seende. Förbi alla dimridåer och diplomatiskt minglande.

Bäst av allt är att hon, liksom så många av mina vänner, gör mig glad. Bara tanken på att hon finns någonstans där ute i världen, om än i en annan tidszon och en helt annan stadsmiljö, gör mig stark. Klok. Och som sagt väldigt, väldigt glad.

Vi möttes som av en slump känns det som, en midsommar för - var det fyra år sedan?, och fortsatt är vi som järnfilspån som dras till varandra med en obändig kraft - oavsett avstånd, världar eller annat världsligt.

Jag älskar Wisława

Bild: en.wikipedia.org/wiki/Wis%C5%82awa_Szymborska

»Det sägs att den första meningen är den allra svåraste när man ska hålla tal. I så fall har jag det svåraste bakom mig.«

Så inledde Wisława Szymborska sin nobelföreläsning. Och jag vet inte om du, liksom jag, känner hennes coolness liksom strömma över mig när jag läser de där två meningarna. Gör du det?

För mig säger de allt om henne och hennes förmåga att lyckas låta blasé trots att varje ord är vägt på guldvåg.

Hur som. Det är fredag. Ledighet ligger framför mig. Jag känner vemod. Mitt inre ömsom bultar, ömsom gnisslar över ett maskineri som kastar tvärt mellan jublande entusiasm och grå hålögdhet. Det viktigaste är hela tiden att vara glad. Glad, glad, glad. Vad innebär det? När är jag glad? Vilka känslor vill jag sträva mot - är det glädje?

Läste tidigare idag en artikel om Liza Marklund i DI Weekend som inspirerade mig. Hittar den inte på webben men skulle kunna tänka mig att skriva in den ord för ord bara för att se vilka reaktioner hennes funderingar får i andras huvuden. I vilket fall, hon säger: »Jag är lite konstig, tycker till exempel inte om lyckliga, trevliga saker. Begriper mig inte på lyckotvånget över huvud taget, och jag är så sjukt rastlös. Jag trivs bäst på ett flygplan eller i ett flyktingläger i Afrika.«

Det tycker jag är en inspirerande inställning. Lyckokravet är en fotboja, men hur man kommer kring det - det vet jag inte ännu. Kanske är varje dag och varje dags funderingar på ämnen som dessa ett sätt att faktiskt en dag hitta en lösning?

Och om varje dags fundering innehåller en av Wisławas 200 poem så är man i alla fall ett litet steg på väg framåt.

Noterat

Livet är enda sättet

att beväxa med löv;

hämta andan i sanden,

flyga upp på vingar;

att vara en hund,

eller stryka den över pälsen:

att skilja smärta

från allt som inte är det;

att få plats i händelserna,

ta vägen i vyerna,

leta reda på det minsta bland misstagen.

Ett enastående tillfälle

att minnas för en stund

vad man pratade om

Wisława Szymborska