Visar inlägg med etikett balansekonomi. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett balansekonomi. Visa alla inlägg

16 december 2011

Revidering av julen



Vet ni, en lustig grej? Det här med julen? Stressen, oron att inte finnas där för alla lika mycket, traditioner som man inte riktigt vet vad de är till för, julkorten, dofterna, pysslet, heliga klockslag, heliga rätter, helig dresscode – allt det där? Det finns så mycket jag älskar med julen – förväntan innan, känslan av att ersätta ljus med mörker, dofterna av saker som man tar in från naturen (hyacinter, lingonris, granar, mossor, tallris, enbärsris), hälsningarna om goda jular som man skickar till andra, paketinslagningen och några av rätterna man lagar.

Sedan har det tagit mig jättelång tid att komma till rätta med själva julaftonen. Jag föll ofta i gråt när kvällen var över redan som liten och det var ofta för att julaftonen, själva crescendot av all upptrappning, kändes så..fel. Det var den påklistrade glättigheten, det var finkläderna man skulle ha på sig, det var tusen måsten och människor att hälsa på, det var en spänd stämning mellan olika familjemedlemmar, det var inte en lugn stund för sig själv, det var hets mellan de olika klockslagen, det var ett överdåd av maträtter som ingen tog av, det var ett överdåd av presenter som en slags kompensation och det var presenter där man undrade om man ens var tänkt som mottagare av.

Jag drömde tidigt om något annat och långsamt är vi kanske på väg dit. Min dröm är en jul i en stuga i fjällen. Inga påtvingade bilfärder under dagen, ett nedbantat utbud av mat som alla gillar, lugn och ro och tid för att umgås, kanske åka en tur skidor, spela spel framför brasan, låta dagen bli fylld av det man helst vill göra och se den som en hyllning till det man vill fira. Balansekonomi-Charlie skickade ut ett massmail idag till de som var på hans senaste föreläsning där han skriver:

»Som jag ser det har vi tre alternativ. Antingen kan vi glömma bort att jag ens ställde den här frågan om meningen med jul och fortsätta som vi alltid gjort. Det är självklart det mest bekväma alternativet. Problemet är bara att allt fler upplever just en tomhet i sitt julfirande som kommer sig smygande på allt tydligare för varje år som går.

Det andra alternativet är att helt enkelt göra upp med sina gamla ceremonier och göra något nytt som känns meningsfullt. Man behöver ju inte nödvändigtvis ha skinka utan kan lika gärna köra skaldjursplatå om nu julen bara är en fest och inte en meningstyngd högtid.

Det tredje alternativet är det alternativ som inspirerar mig mest personligen. Det handlar om att skapa mening. Ceremonier kan ta lång tid att bygga upp och julen är nu ändå redan designad, klar och för många människor mycket trevlig.

Använd det som redan finns men lägg till en ny mening till denna fantastiska högtid. Mitt jultips är alltså att i år passa på att bestämma någonting som du vill fira i ditt liv och sedan använda julen för att fira just det.«

Jag skrev just in de jullåtar som vi ska sjunga under julaftonen i datorn. Då Maja numera har en egen repertoar från den öppna förskolan så är Tipp-tapp-låten med och medan jag skrev in texten till den så insåg jag - det är till viss del bland dessa strofer som anledningen till  mina tårar finns. Tänk vilket äventyr de tecknar! Hur allt är i ordningsställt och man smyger fram och under timmarna som lider har världens fest, städar undan spåren och sedan lycklig i hela kroppen går och lägger sig och sover gott. Så många gånger somman har sjungit den sången och så många gånger som jag längtat efter just det där! Äventyret, leken, firandet av glädjen att vara tillsammans istället för firandet av att man håller ett pressat tidsschema. 

Så, så vill jag att mina framtida jular ska bli oavsett de är i en fjällstuga eller ej. Ser den som ligger framför mig som en med stor potential. Bara glädjetårar. Blir bra det.  

6 december 2011

Balansekonomi



Igår gick jag och lyssnade på Balansekonomi-Charlie (före detta Lyxfällan-Charlie) och blev superinspirerad. Raffsade ner följande anteckningar på brödpåsen från Vetekatten (första lussebullen, fantastiskt god! - och ja, man skulle kunna se det som en självförnekelse att glömma anteckningsblock till viktigt möte som detta men ja, hur som):

  • Gör en kick-off med dig själv (anamma samma princip som på jobbet, ta med post-t-lappar - rubbet!) och eventuellt den du delar ditt liv med om du nu gör det. Sätt upp mål, delmål - allt det där.
  • Gör någonting annorlunda (i enlighet med Einsteins devis att göra samma sak om och om igen och  förvänta sig att något ska förändra sig är idioti (smärtsamt träffande))
  • Attityden är avgörande. Kompetens = kunskap PLUS attityd
  • Ta ut segern i förskott (det är en  attityd - bra, den gillar jag)
  • Gör en ordentlig djupdykning i var du står (t ex ekonomiskt). Utgå därifrån, förhasta dig inte och förändra allt på käsnla och utan underlag. Han gjorde en liknelse med en man som går till doktorn med magsmärta varpå doktorn, uatn att så mycket som att klämma på magen, svarar: Jamen, då gör vi ordning för en operation då! Detta skulle kunna vara en liknelse över mina spasmiska ekonomiska ryck. Eller så illustreras de bäst av en struts som grävt ner huvudet i sanden. Och låter det stanna där.
  • Blanda inte ihop inspiration med resultat. Gå inte hem och smält inspirationen - gör någonting annorlunda redan ikväll.
Så det gjorde vi. Lätt omtumlade och (särskilt jag) sugna på förändring tog vi en lång diskussion som ledde till en fall out. Stickor och strån. Och sedan sa jag något extra gifitgt och somnade tvärt sekunden därpå medan J låg vaken i timmar. Det giftiga står jag fortfarande för men är ledsen att det resulterade i sömnlöshet. På morgonen redde vi ut allt och nu är vi på samma sida igen. Rörande kommunikation. Rörande livet. Och rörande att vi ska åka på en konferens ihop i januari, kanske packas postit-lappar med till Mauritius.

Får ta det därifrån. 

I vilket fall: seminariet handlade om att få ett rikare liv: mer tid, mer pengar (15 minuters inventering av ens ekonomi varje månad genererar 25.000 per år) och mer energi. Och mellan dessa tre finns inga motsatsförhållanden. Bara så ni vet.