Igår

Frihet utan val

Bild: Ceruleanandlime.tumblr.com Fotograf: Jakob Nylund

Vårvisa

I vårtid, i groddtid,

då brister frönas skal,

och råg blir råg och tall blir tall

i frihet utan val.

En ilning av vällust går genom själ och kropp

att jag är jag, nödvändigt jag

en brodd, som hittat opp,

ett vårskott, vars växtkraft

jag knappast anar än

men stammens sav med bitter smak

med lust jag känner den.

Så bort, all min feghet!

Jag hör min framtid till.

Jag tar mig rätt att växa nu som rotens krafter vill.

Karin Boye

Vårtecken

Amning. Frukost. Amning. Vikning av tvätt. Tre vårtecken i form av några gula krokusar och en snödroppe mot en solig trävägg samt en fluga på vinglig premiärflygning (Carmen Westlunds lärjungar: antecknar ni?). Vårpromenad. Smältvatten. Amning. BVC-besök. Viktuppgång. Amning. En snabb fika i solen vid bullrig Ringväg. Våfflor istället för mat till lunch på grund av katastrofalt lågt blodsocker. Amning. Tvätt av nedkissade lakan. Hångel. Torktumling. Amning. Funderade på att påskpynta men gick och la mig istället. Sömn. Amning. Betalning av räkningar. Amning. Middag på de mest underliga ingredienser då bara tanken på att gå till ICA var förlamande. Amning. Fotboll. Te. Sen: sömn.

Vårtecken

Häromdagen kom J hem med en present till mig från sin bodyinköpsrunda på HM. Hittills mitt finaste vårtecken.

Det bor vår i mitt kök

Våren är här!

Igår kom våren till stan. Snödrivor rasade från taken, vatten forsade ur stuprören, solen värmde och himlen var så där riktigt kallt förgätmigejblå. Det gjorde mig väldigt glad och firades med langos och trevligt häng på tjeckisk restaurang i solskenet. Försökte fånga känslan på bild men ser i efterhand att jag bara fått med swischet från kameran efteråt.. Måste jobba lite mer på mina fotoskills tills D kommer ut.

En annan sak som gjorde mig inspirerad och glad var texten i DN om Anders Carlbergs livsgärning på Fryshuset. Vilken fascinerande man! Vilka idéer och vilket avtryck han gjort. Vackrast var strofen från en av hans egna dikter tycker jag, den ska jag bära med mig länge.

Snits

Dagen blev såklart fab. Jag var ett otrevligt, irrande vrak innan jag kom dit då min mobil bestämt sig för att inte fungera som den ska något mera men sen: ljuvlig snits! Intressanta människor, goda vänner, gamla kompisar, sol, grönska, god mat och vitt vin en masse, sång och som alltid - den ljuvliga Oz. Lunds mest famösa sång- och dansman.

Förändring

Det fanns en tid när jag gick till italienskan och det var alldeles mörkt ute. Så är det inte längre.

Vårjacka

Bild: http://purple.fr/diary/

Vill så gärna se ut som tjejen till vänster. Våga färg. Våga tjocka ögonbryn och en trulig uppsyn. Men så drabbar den sociala normen mig. Och i samma stund ifrågsatter jag modehetsen och önskan att följa i fotspåren av den trollspöriktning som modehusen pekat ut. Dålig kombo det där. Önskar allt var tvärtom.

Jackorna kommer för övrigt härifrån. Parisienne så det bara skriker om det.

Mango SS 12

Bild: http://mango.com/

Var ute och gick en kvällspromenad i kylan tidigare och fick en släng av nyårshysteri när jag såg olika affischer för fester på lokal runtom i stan. Varför jag kände ångest är oklart - den är ju (för en gångs skull) helt obefogad då jag oavsett vad jag tar mig för kommer att ha det bra på min sandstrand en ljummen kväll och, för gången någonsin, med någon att kyssa vid tolvslaget. Funderade lite till på det där med nyår och hetsen efter perfektion. Nyår som en kulturell, sociopolitisk symbol. Som en diabloisk port mellan gammalt och nytt och idén om att om man träder in i det nya året till sängs, iklädd pyjamas, läsandes en bok - ja, då är man redan från början på efterkälken och uträknad. Önskar så att jag någon gång vågat gått mot strömmen och firat nyår i sängen, nedbäddad. Uträknad i enlighet med det sociala tryckets regelbok. Fri från paljetter. Och brännande tårar bakom sminkad ögonlock.  

Men vad har egentligen en släng av nyårsångest att sätta emot våren som lurar därefter? Det är ju ändå bara en kväll, som vilken som egentligen, och det nya året är bara en förlängning på det liv jag redan lever, som jag alltid levt. Kan man omvandla energin i december till att göra ett avstamp - gör det! Själv verkar jag hitta mest energi under ett täcke i soffan med en dator på magen dessa dagar. Inte så revolutionärt, jag vet - men jag lovar, snart ska mitt cv vara färdigskrivet och redo för utskick.

Jodå.


Tills dess drömmer jag om nästa vår och sommar. Då ska jag i alla fall ha några hundralappar över och handla ovanstående outfit på Mango. Ljuvlig, inte sant?

Den som förlöste lusten efter något skirt, gult, plisserat och fotsida som jag inte visste att jag hade är en annan av mina favoritbloggare: Camilla.