Ok, vi bjuder på middagar - ingen bjuder tillbaka. Det är fine. Jag åker runt och hälsar på alla kompisar och deras nyfödda bebisar, de kommer inte hit och hälsar på. Det är fine. Jag engagerar mig i killarna och tjejerna mina kompisar inleder relationer med, många av mina kompisar frågar inte ett skit om J. Det är fine. Jag tar initiativ till utekvällar, få frågar mig. Det är också fine. Jag lovar.
Länge har jag varit skitförbannad för att jag tyckt att alla besök jag gjort (som varit härliga men såklart alltid kostat en massa tid och ork som jag haft lite av) inte har getts tillbaka. Jag har tänkt att det är ett givande och tagande rörande allt det jag gjort och gett bort och inte fått i retur men sanningen är ju att jag i samma stund förutsatt att de prioriterat på samma sätt som mig och det är det ju rätt uppenbart nu att de inte gjort.
Jag är känt mig naken i väntan på att de ska returnera det jag gett men jag inser nu att det har varit fel approach. De har prioriterat utifrån sitt liv vilket de har all rätt att göra och nu är det dags att jag börjar göra samma sak. Slopa skuldkortet. Frigöra låst energi. Och börja leva ärligt och fullt ut.
Att fira julen på egen hand är en del i frigörelsen. Att fokusera på de vänner jag har här i min närhet och medvetandesfär det är nästa. Jag ska snäva ner mitt fokus. Bli mer egocentrisk. Och bli tydligare.
J säger ofta att den gången han insåg att han var kär i mig var i den stunden som jag bet ifrån, satte ner foten och berättade vad som var ok och inte ok för min del. Jag gav honom två alternativ om att avsluta vår semi-relation och bara vara vänner eller på allvar gå på en dejt..och det blev det sistnämnda. Den dejten pågår fortfarande och är en jäkla bergochdalbana.
Jag trodde alltid jag skulle vara hel innan jag träffade någon. Att jag var tvungen att vara det. Men med honom tillåter jag mig att utmana mina skal och tränga djupare genom allt det som skapat skydd runt min själ genom åren. Jag boxar mig djupare och djupare genom alla förträngningar och det gör ont och det skaver men det ger resultat. Jag står snart naken och ser fram emot att successivt iklädda mig en ny skrud.
Jag vill utvecklas och bli en annan - ett bättre jag. Jag vill inte basera mina impulser på det jag som värnlöst blev jag medan jag var ett barn utan självbestämmanderätt.
Jag är en annan nu. Och jag försöker efter bästa förmåga och med rätt mycket ilska att ömsa skinn.
