Andra klokskaper

Andra klokskaper från artikeln är dessa: 

När Lotta passerar 30-strecket fick hon en kris och läkaren diagnosticerade henne med hjärnstress. När hon började rensa bort alla storslagna mål från agendan ersatte hon dem med målet att varje dag försöka ha en så bra dag som möjligt.

"Då visade det sig att hon egentligen hade mer anspråkslösa önskemål i livet än en stor takvåning och göra jättekarriär utomlands. 

- Jag behövde snarare vettiga samtal. Att få skratta ofta. Hemlagad mat. Mysiga människor."

Funderar lite på vad en bra dag skulle innehålla för mig.

Får återkomma till det. 

Istället ska jag, full av beundran inför det faktum att hennes befogade ilska mynnade ut i ett tv-program (Landet Brunsås), avsluta med detta som dagligen gör mig väldigt ilsk: 

"Att hon ens hamnade i tv-rutan började några år tidigare med en frustration över det tråkiga och kärlekslösa sortiment i mataffären. Hon hade läst om en ICA-handlare som lyckats göra 22 miljoner i vinst på en enda butik och tyckte det kändes orimligt. 

- Jag hade själv handlat i den astrista butiken och kunnat konstatera att det i varje fall inte var kärleken till god mat som lagt grunden till handlarens lönsamhet. Så jag ville göra ett program där jag undersökte Sveriges sämsta matbutiker. Ett sorts matjournalistik som jag inte tyckte fanns då."

Alltså Lotta: jag bugar inför din briljans. Den och din envisa idoghet. Grattis till oss för att din nya bok snart går i tryck. 

Något skalas bort

Läser artikel om Lotta Lundgren i DN av Linus Fremin (älskar även Linus Fremin!) och fastnar för hennes resonemang rörande hennes första föräldraledighet. 

"Det var som att den här lilla människan som kommit ut ur mig stampade på hela mitt liv och gjorde konfetti av allt det jag tyckte var viktigt. Det var väldigt svårt för mig att plötsligt vara så låst och så fruktansvärt behövd. (...) Samtidigt hände något när mitt gamla liv skalades bort. Kvar var liksom bara kärnan i mig. Jag var tvungen att på riktigt upptäcka den personen och vad den ville."

Att hon finns och på så många sätt gått före, det tröstar mig. 

För mitt uppe i konfittiregnet är det inte enkelt. Just nu slits jag mellan hemmafruns alla åtaganden och dröm om ett städat hem, mat på bordet och toalettpapper i hållaren, min obefintliga egentid, min önskan om att upprätthålla mitt sociala nätverk, jobba och förbereda dop och långresa. Ja, enkelt är det inte. Inte heller svårt så länge jag hela tiden betalar med min egentid för att få det att gå ihop. Inte en biofilm har jag sett ensam sen långt innan D föddes. Inte en gång har jag fikat själv. Alltid, alltid, alltid är jag med andra. D. J. D och J. Kompisar, vänner, familj, släkt och ytligt bekanta. 

Argh. Detta måste ändras. 

Och visst märker även jag att mitt i all denna röra så blottas obevekligt min kärna men det i sig är så läskigt att jag fortsatt blundar för dess krassa konstaterande. Och just i detta nu vet jag inte längre riktigt vem jag egentligen är och vad jag vill göra med mitt liv.