Tjock beskrivning

Bild: http://kitagawa.tumblr.com/post/13108605988/16-air-trembles-light via http://pinterest.com/amarodriguez/photography/

Min terapeut är fantastisk. Idag fick hon mig att via en tuschpenna och en whiteboard se min värld ur ett helt nytt, och mycket välbehövligt, perspektiv. Helt plötsligt var det som att alla dimridåer som orsakat förvirring och stress föll bort och kvar fanns en klarhet. Som första gången jag provade mina första glasögon på Södra Förstadsgatan i Malmö. Bladverken var inte längre en burrig massa i grönt utan bestod av enskilda blad varav jag kunde urskilja dem alla. 

Intressant nog så använder Elisabet ingen metodik. Hon freebasar berättade hon idag och där stod jag med tuschpennan i hand, fullt medveten om vårt genombrott, och kände mig lite fånig. Hade liksom målat mig till insikt. Men hon leder mig rätt och med associationer och frågor så dyrkar hon upp tättförslutna lås. Fascinerande. Och så inspireras hon av den förste vetenskapsman som kom att inspirera mig som antropologistudent, 19 år ung i de beiga korridorerna på Linköpings universitet - Clifford Geertz. Han som via bland annat balinesiska tuppfäktningar illustrerade forskningstekniken »tjock beskrivning«, en beskrivning som knyter an till studieobjektets sammanhang för att förklara en handling. Det vill säga: att studera och notera en blinkning kan förklaras rent fysiologiskt som en muskelsammandragning i ögat. Det är en så kallad »tunn beskrivning«. Beskriver man däremot blinkningen i dess sociala sammanhang, till exempel en blinkning från en chef till en anställd under ett anförande, och förklarar tolkningen av blinkningens betydelse i just detta sammanhang - ja, då är man på väg att fånga pudelns kärna. Omöjligt att falsifiera betraktarens analys av själva blinkningen invänder kritiker till tekniken. Ointressant att falsifiera, menade Geertz, och hävdade att analysen har ett värde så länge den är träffande. Och med det har man redan visat på analysens värde tillägger jag. 


Oavsett: älskar allt det postmoderna Geertz står för (även om allt detta med socialantropologisk teori är en bisats i detta sammanhang) och är så glad för Elisabets tolkningar av mig och mina tuschstreck. 

Ringde J efteråt och berättade glädjestrålande om min insikt. «Ja, fast du«, sa han, «det där är ju precis det som jag försökt få dig att förstå i månader«. Och visst är det så. Med rodnande kinder stod jag på Adolf Fredriks kyrkogård och insåg att han hade helt rätt. Där och då kom jag till och med på ett mejl, eller snarare hundra mejl, där samma insikt står nedskrivet, skickat till mig för massor av veckor, ja..till och med månader, sen. Lyhördhet, jadu, inte min starkaste gren, nej.

Samhälleliga strukturer

Bild: http://gränslösaresor.se/

Över lunchen berätta en kollega om en annan kollegas resa till Grönland. Hon återberättade det hon fått höra om en social struktur som formats som en konsekvens av männens långa fisketurer som lämnade kvinnor, barn och några män kvar i byarna. Hur det sedan mycket lång tid tillbaka fanns en acceptans och tyst överrenskommelse (säkert så tyst att den togs för en norm få, om någon, ens reagerade på) att byta partner helt fritt mellan byinvånarna. Detta för att helt krasst säkerställa byns överlevnad genom att tillvarata kvinnornas fertila perioder. När männen sedan kom hem så tog han ansvar som pappa till barnet men om barnet var hans eller någon annans lades det ingen vikt vid, släktband var därmed sekundärt.

Nu, sedan populärkulturen i form av tv och film introducerats i byarna så har dock tongången förändrats. Männen har ”förstått” att fenomenet svartsjuka existerar och börjat anamma det som är norm i vår värld. Helt plötsligt har man fått stora problem med män som skjuter varann till döds och hela samhällsstrukturen genomgår en omvandling.

Alltså, (social)antropologi! Mitt bästa.

Finns ingenting som sätter igång så mycket tankar i mitt huvud kring de normer och strukturer och som jag, om jag inte aktar mig för, lätt tar för givna sanningar – orubbliga och förknippade med status och normalitet. Men se, det räckte med att värma sin medhavda låda och prata en stund över köksbordet så vaknade den kritiska rebellen till igen. Bra så.