Kärlekskartan

För länge sedan läste jag en artikel om John Gottham, psykologen som genom att lyssna på ett grälande par i  endast tre minuter kan avgöra om deras relation kommer sluta i skilsmässa eller ej, och fascinerades mycket av hans forskning. (Kortversionen av det hela handlar om hur man grälar, det vill säga hur taskig man är, hur mycket man himlar med ögonen och hur grälet avslutas.) När jag sen läste i Zandras blogg att hon loppisfyndat hans bok Sju gyllene regler för en lycklig kärleksrelation så klickade jag mig raskt in på länken där boken fanns återgiven i punktfom. Punkt 1 handlar om vikten av att skapa en kärlekskarta, det vill säga: en mindmap över den man älskar där man samlar precis all information man har om denna. Gottham konstaterar krasst att man i början av en relation tenderar att ställa tusen frågor om precis allt - uppväxt, familjeförhållanden, kompisar, resor, tidigare jobb och you name it. Och sedan, ja då ebbar frågandet ut..man tror sig känna en person och de arkeologiska utgrävningarna i den andres inre stagnerar för man (jag) tror sig redan veta allt. Så är det ju. Och ja, jag får sluta skriva "man" för jag insåg när jag läste det där att även jag stagnerat och att jag, trots att jag till exempel vet vilka Js största drömmar är inte har haft en aning om vilken hans största oro är. Bra wake-up-call på många sätt och under en fika i Rosendahls karga trädgård en solig eftermiddag i förra veckan inledde vi den diskussionen och det var väldigt fint. Kärlekskartan FTW! Tack Zandra och John för påminnelsen och den viktiga insikten. 

Psykomyter

Tog med senaste numret av Kupé hem. Gillar verkligen tidningen som blivit fantastiskt mycket bättre de senaste åren, ja nästan precis så bra som jag tänkte att den skulle ha blivit om jag och kära K hade tagit över rodret för några år sedan - gud vad kul det hade varit!

Hur som, bland reportage om att skida mellan fjällstugor i Vålådalen i nyår (fantastiskt!), Alex Schulman-intervju och en blänkare om min senaste skapelse fanns ett reportage under namnet Psykologi für alle. Döm av min förvåning när det under rubriken »Fyra vanliga psykomyter« står:

»Låg självkänsla ligger bakom dålig prestation i skolan/på jobbet?

Många tror att man måste ha bra självkänsla för att göra det man vill. Lösningen är mycket enklare än så. För att kunna göra något man vill ska man öva sig i att utföra det och övervinna en eventuell rädsla för att göra det.«

Ok.

Ok, jag ser vad det står. Förstår inte riktigt hur det applicerar på min tillvaro men har bestämt mig för att börja med att omfamna känslan av glädje som jag (faktiskt) känner inför att fixa allt inför julfesten. Detta skitgöra.. Men, varför inte?

Någon som behöver en bröllopskoordinator?