Idag är första dagen som jag tycker att min graviditet är fantastisk - första dagen som jag känner mig som mig själv igen..sen juli. Och jag vet inte riktigt vad som hände för jag gick hem från jobbet, trängdes i en varm tunnelbanevagn med världens mest uppsvällda mage i världens tajtaste klänning utan att någon höjde ett erbjudande eller erbjöd mig en sittplats (haha), var illamående som fan, gick ut på Folkungagatan där varenda människa röker (alltså, det är helt GALET. Och dte är varje dag. Oavsett tid på dygnet. (Hata Kellys)). Och ja, jag vet att jag har rökt plenty i mitt liv men..sällan när jag gick bland andra som väntade på att ljuset skulle slå om till grönt..och ja, hur som helst..så höll jag på att kräkas utanför McD.
Utanför Systembolaget fick jag en ingivelse att gå in och köpa öl till J och började nästan gråta när en hemlös man utanför butiken försökte tala en ung tjej till rätta om att hon måste bort från gatan. Tänkte på henne hela tiden under den korta stund som jag var inne i butiken och fick ett infall att kolla om jag kunde göra något för henne när jag kom ut igen men då var båda spårlöst borta.
Övervann sedan illamåendet och gick in på ICA (där jag typ inte varit sen i juli) och köpte efter viss tvekan en bukett rosor och..sedan lite trevande la jag ner några grönsaker, några potatisar..och började i mitt huvud och i min mun faktiskt fundera på mat och vilken mat jag var sugen på att laga (lammfärsbiffar med jordärtskockeröra och råstekt potatis blev det visst. Slutade dock med en rostad ostmacka och blåbärssoppa men MATEN finns ändå i kylen :)). Det var något av en pärs men när jag kom fram till fruktdisken och såg att de hade clementiner så blev jag så strålande glad att illamåendet släppte. Såg också att det fortfarande fanns kvar kantareller i svampdisken och började nästan gråta en andra gång.
Sen gick jag runt som en annan husmor, som den jag egentligen är..eller var innan graviditeten var ett faktum, och handlade hushållspapper, avfallspåsar, sköljmedel och allt annat trivialt som J (hushållets provider av all tvätt, städning, matlagning, inhandling, påklädning (!), avklädning och tusen andra grejer) aldrig tycks komma ihåg att köpa.
Ja, och sen väl hemma packade jag upp allt. Städade undan tusen högar som legat överallt sen NY. Och gick igenom högen av fönsterkuvert! Jamen, ni fattar - det var otroligt! Jag var en människa med en agenda på annan plats än på kontoret igen?! Sen sjönk jag ner i soffan och kände mig helt matt. Kastade en blick ner på min mage och för första gången någonsin f-ö-r-s-t-o-d jag att det faktiskt är någon där inne. Där, innanför membranet av varm hud, simmar en liten människa omkring. Som jag (jag!!!) har skapat - och jag kommer aldrig vara ensam mer.
Den upplevelsen var helt fantastisk och jag har inte kunnat sluta le sedan dess. Och ja, det är knäppt - herregud, jag har varit gravid sen början av juni och rent logiskt fattade jag ju att det var någon där inne (eller gjorde jag?) men det var som att tjuvkiken in i den här lilla personens liv igår på ultraljudet ändrade allt. För där såg jag henne sväva omkring, lekandes med sina tår och med överdrivna rörelser svälja fostervatten. För ja, det är en liten, liten tjej där inne. En tjej! Och jag är så lycklig!
