Överlevnadskit

Bild : http://unfaithful2me.tumblr.com/post/21373835023 via http://modinakerlind.tumblr.com

I dikten jag skrev in häromdagen av Kristina Lugn så missade jag de avslutande stroferna - hur kunde jag göra det? Den är ju så magiskt sentimental - känslan jag älskar mest. Skriver in den på nytt här nedan och går strax och packar ner en tandborste, en luvtröja och en bok. Allt man behöver för att överleva en natt på ett nattåg som vaggar fram i mörkret. Hur som:


Och det enda jag vill ha
i avskedspresent
är att få rusa i din famn.


Ja, jag vill som en diktrad
rusa i din famn!


Kristina Lugn

Ett panoramafönster i barnbidrag

Bild: http://ledansla.blogspot.se/

Du ska få ett panoramafönster

i barnbidrag.

Stjärnhimlen ska vara din vardagsrumstapet

och Mozart ska skriva musiken.

Du ska få ett hem

som älskar dig.

Du ska få sinne för humor.

Och Strindbergs samlade verk.

Och alla mina barnbarn. 

Min present till dig är att du ska tala många språk

och tåla allt slags väderlek.

Du ska få god markkontakt

och svindlande takhöjd med stuckaturer.

Du ska få ett liv

som förlåter dig allt.

Klar i tanken ska du vara.

Och stark i känslan.

Du ska få ha roligt.

Allt detta står i hemförsäkringen.

Du ska få vara i fred. 

Mitt underhållsbidrag till dig är att du aldrig någonsin

kommer att sluta hoppas.

Du ska få ett modigt hjärta

Och ett dristigt intellekt.

Och ett gott omdöme.

Den du litar på

släpper inte din hand.

Min julklapp till dig är att om du faller

ska medmänniskorna glädjas åt att få ta emot dig.

Ett vänligt leende ska gå genom hela din resa.

En frisedel ska jag sända från min ensamhet.

Du ska inte ärva någonting alls av mig. 

Men du ska få alla pengarna. 

Kristina Lugn 

Poetik

Bild av Gemma Ward: http://thedoppelganger.tumblr.com/post/19158514832/model-gemma-ward via http://modinakerlind.tumblr.com

Bokklubben på jobbet gör att jag läser helt oväntad litteratur (och får press på mig att slutföra böcker - vem hade kunnat ana att jag skulle behöva det? Jag som plöjt tjogvis med böcker i veckan, alltid, alltid. Och nu är allt det där borta. Tror det är en kombination av samboskap på minimala kvadrat, bristen på sänglampa och eget s-p-a-c-e. Och..brist på tid. Hur som, läser Undantaget nu efter tips av bloggläsande Sandra (tusen tack igen för tipset - den är..annorlunda. Bra! Och intressant. (Har läst cirka 100 sidor och är spänd på fortsättningen.)). Så, oväntad litteratur var det. Bland annat isländsk litteratur om en räv (eller snarare: om hämnd)  (Skugga-Baldur av Sjón) och en svensk roman om ett övergivet barn som uppfostras av hundar (Hundpojken av Eva Hornung). Själv bidrog jag med Patti Smiths Just kids och nu senast så läste vi Hej då, ha det så bra! av Kristina Lugn.


Har inte läst henne tidigare men blev tagen. Av hennes humor. Av hennes ordval, eller snarare lyckade jakt på oväntade ord. Och hennes budskap mellan raderna. Hon beskriver sin skrivarprocess så vackert på baksidan av boken: »Att skriva en dikt är som att först sy fast varenda känsla med björntråd vid min tanke. Och sedan, när den är ordentligt förtöjd där, snickra ihop en meningsuppbyggnad som har dörrar också för främlingar. Och slutligen, när jag äntligen älskar det jag gjort, förlora det. « 


Läs henne ni med, hon är cool. Politik och personlig sfär i ett. 


Jag behöver tystnad
och ensamhet
och en språkdräkt med god passform.
Jag behöver en hemlighet
och ett slitstarkt verklighetsunderlag.
Min arbetsuppgift just nu
är att försöka ta mig ut
ur mina egna formuleringar.


Det är ett sorgearbete att leva.
Om man inte förstår det
blir man aldrig glad. 


Kristina Lugn


Jag vill inte träffa jourhavande medmänniska
jag vill inte tala med akutteamet och krisgruppen.
Jag vill att Mörkrets Furste ska komma
och underteckna mitt sista frånvarointyg.


Jag vill inte samarbeta med döden.
Jag vill att hon ska veta vem jag är
och utmana mig på duell om mina identitetshandlingar.
Dessutom vill jag ha mycket
mycket morfin
och långa nekrologer.


Trubadurerna ska samlas
på mitt fönsterbleck.
Och kungen och drottningen
ska sätta på sig sina kronor
och be mig om ursäkt. 


Och det enda jag vill ha
i avskedspresent
är att få rusa i din famn.


Ja, jag vill som en diktrad 
rusa i din famn!




Kristina Lugn