Skulle älskat att klä upp mig och gå dit och bara prata, prata, prata om allt som händer i världen. Dricka vin och prata om kärlek, om livet. Som sist. Men till skillnad från då så finns Dagny i mitt liv nu och hon äter inte riktigt från sin flaska ännu..goddamnit. Men vi övar. Och vi omprioriterar. Och istället för att sitta på spänn och konversera med det yttersta av mitt intellekt på högvarv kommer jag sitta avslappnat och äta middag med mina fina vänner, exil-stockholmarna - och det har jag längtat länge efter.
Tack dock Oz för inbjudan! Din stjärnglans släpper stoff som då och då singlar ner på mina axlar. Och jag älskar det.
