Vad jag är trött

Vad jag är trött. Otroligt trött. In i märgen trött. Inte beroende på D..utan ner på grund av livet. På grund av en kraftig förkylning. På grund av att jag stänger dörrar till det som tidigare var platser där jag blev jag. Det är som att jag den här sommaren, i sällskap av D och J, gör återblicksresor bakåt i tiden. 

Jag stannar till på platser som London och Köpingsvik. 

Jag tittar på dem med mina nya ögon. 

Med gamla ögon.

Sen tar jag upp min väska i handen. Vänder dem ryggen. Och går åt ett annat håll. 

De ligger bakom mig nu. Och jag är otroligt trött. 

Midsommar

När midsommar klingar av sveper den stora mattheten in. Märker att jag är ovan vid sociala tillställningar och fördelar min energi dåligt. Igår var liksom fullt ställ, likt en kakelugn med vidöppet spjäll en kall vinterdag. Det bara rasslade och sprakade och det var ljuvligt. Sen var orken över. 

Därmed inte sagt att jag inte kunde kört på ännu mer, ännu längre, för det hade jag. Jag gillade det och är sämst på att gå hem i tid. Nu gjorde jag det och jag gjorde det med känslan av att vara ofärdig. Men det var fint. Och säkert klokt. Den mulna, lugna dagen idag då min kropp går på lågvarv är om inte annat ett tecken på att det var det. 

Sa till Kajsa att det är sällan man är på en tillställning där varje samtal man har med olika personer är intressant, för det var de. Inramningen var vacker, inredningen i det coola skärgårdshuset gav energi, maten var god (även om sill verkligen inte är min grej) och människorna var av alla möjliga sorter men förenades i någon slags lugn. Lugn. Gitarrspel. Och harmoni, trots olikheter.

Mest intryck gjorde samtalet med en man som jobbade med att analysera människors beteenden (nu senast studerade han chipsätandet hos invånarna i Kuala Lumpor..) vilket sedan omsätts i framtagandet av nya produkter. Nyligen hade de producerat en helt ny sorts vedeldad ugn, som minskade bränslet man behövde använda med typ 80 procent, designad för att funka i lerhyddorna jag känner så väl i de fattigaste delarna av Afrika. Dock hade de kommit till insikt om att för att spisarna skulle sälja så behövde de inte bara ha ovanstående självklara usp - de behövde också se attraktiva ut. För även i landsändar där man saknar en spis och tillreder alla måltider över öppen eld så är det alltid någon i byn med tillgång till en mobil numera - och alla älskar tydligen kitchen aids. Precis som jag och typ alla jag känner, haha. Så spisarna säljs nu klarlackade i rött, vitt och blått - är inte det ljuvligt?! Att man mitt i en fattig tillvaro ändå blir glad av, och värdesätter, estetik? 

När han berättade det mindes jag alla de hyddor där jag suttit ner inbjuden att äta middag, eller bara lyssnandes på familjens historia för att se hur vi kunde hjälpa dem: förundrandes över hur alla, alltid, prioriterade att sätta upp något vackert på hyddväggen. Det kunde vara en utriven sida från en papperstidning. En gammal almanacka med ett målat motiv. Eller julgransglitter. Det sista var oerhört åtråvärt och fanns bara hos de med lite mer pengar än de andra. 

Tänk, en svartvit dagstidningssida. Det är som att min hjärta brister ännu en gång för allt det som är vackert i en landsända djupt plågat av HIV-epidemin. Mitt i den. Mitt i vanmakten så pågår det en vardag. Parallellt med mitt vankelmod här i soffan. Och ja, jag vet inte men..det är något jag inte tänkt på på ett tag. 

Midsommar: en genomgång

Midsommar utanför Jönköping. Med på bilden är fantastiska Kristin. Inte med på bilden är höggravida, tillika fantastiska Louise. Och Hanna, Kicki, Micke och de andra. Vet inte riktigt hur man ska tänka med att lägga upp bilder på andra på bloggen. Om det är ok med de inblandade? Aja. Läser någon och tycker det känns trist att synas här så får ni säga till. 

Midsommarstatus: tött, lite utarbetad, vilsen, men ganska glad.

Vilka firanden kom här emellan? Jag minns dem inte riktigt nu. Förutom ett firande hemma hos Anna utanför Habo som var så fantastiskt och kontrastfyllt att det liknar ingenting. Det var ett underligt firande med nattbad, bråk, kräftor, shotrace, tända brasor, kärlek och housemusik. Undantaget som bekräftar regeln hur ett firande ska vara. 

Midsommar på Eriks fantastiska sommarställe i Stockholms skärgård. Jag var egentligen på väg att fira midsommar i Jönköping som ensam singel (alltid) med en massa barn och par och hela min kropp skrek i trött protest över att åka hem och än en gång spendera midsommardagen lite bakis i mina föräldrars villaträdgård. Valde att stanna i Stockholm och det blev en fantastisk och jävligt hjärtskärande helg. 

Midsommarstatus: genomtrött, utarbetad men någonstans i uppvaknandet på den där ön så fann jag Karolina.Och långt senare även Kajsa. Och det vänskapsögonblicket var det finaste av allt. Det och känslan av att vara helt isolerade på en ö utan möjlighet att stressa tillbaka - älskar det!

Midsommarfirande i Göteborgs skärgård. Med fantastiska Sofie och hennes kille Beniamin och alla hans kompisar. Å, fantastiskt hus! Trevligt häng! I och för sig fotbolls VM på kvällen och allt firande avslutades väldigt underligt med att jag ambivalent gick till sängs i ett rum utan dörr. Aja. Det var fint. Jag ciggade sju tusen cigg (det gjorde jag nog i och för sig på alla ovanstående fester) och var denna gång inte ensam om att göra det. Fint så. Och vi spelade fotboll, mitt aber och min bollsportsakilleshäl, och det var kul.

Midsommarstatus: genomtrött, som alltid, men glad och förväntansfull. Ansvarade endast för att ta med mig sprit och sedan var allt annat uppstyrt. Kände mig lite ensam men väldigt välkommen. 

Och så förra årets firande. På ett fantastiskt vackert lantställe (att de ens finns i verkligheten, slutar aldrig att förundras) på Värmdö varifrån man kunde ta buss hem till Slussen hela natten. Kändes med andra ord inte isolerat och därför lite..annorlunda och jag var helt ur fas inför festen. Mycket trassel inombords, J hade jobbat tre nätter strax innan och såg i kors, vi var så nya och sköra och alla kände varandra så väl på festen. Utom vi. Men det gick bra. Man ser dock på min trötta blick ovan att detta inte var min sommar. Glädjen var väldigt, väldigt matt.


Midsommarstatus: jamen, haha..trött? Snudd på utbränd kanske, eller snarare deprimerad. Hudlös. Spenderade hela sommaren sovandes i soffan fram tills dess att jag åkte hem till farmor och farfar, stängde av mobilen och blev mig själv igen. 


Midsommar är liksom inte min högtid. Maj har gått i ett rasande tempo och jag har ofta inte hängt med utan mer tittat på blomstereuforin än varit i den. Så kommer midsommar, folk snackar om sommaren och att fira den (ofta under en period när regnet står som spön i backen och det är iskallt ute, och gå på semester. Själv står jag bredvid och fattar ingenting. Jag har liksom inte tagit in sommaren ännu. Jag fattar inte att den är här, att jag är mitt i den och jag vet ännu inte hur jag ska njuta av den. 


Så den tar mig på sängen kan man säga. Och propsar på att firas med tonvis av sprit, glada leenden, käcka upptåg och massor av kärlek..det vill säga allt det som mitt liv länge inte bestod av. Men aja. Man lär sig kanske? Så därför känns det lite bitterljuvt att sitta i soffan och skriva det här, iklädd pyjamas, med J på jobbet och med en pensel och en målarburk som enda sällskap fram till sextiden då det blir grillfest på innergården. Okonventionellt, stressfritt, lite ensamt men ändå ganska fint. MIN midsommar. För en gångs skull. Och det råder inte ens klänningspåbud - fan vad nice. Ska verkligen försöka omfamna den här dagen! Kram och glad midsommar - hoppas ni firar efter egna preferenser och känner er tillfreds med det.

Mobilrens

Jadu. Sitter i vanlig ordning på ännu ett tåg och ibland känns det som jag inte spenderar mina ledigheter på annat sätt än att färdas. En konsekvens av att mina gamla vänner och min familj bor någon annanstans än i Stockholm och som en konsekvens av att jag, tack vare jobbet, kan resa omkring så smidigt tror jag. Älskar därför slappa dagar hemmavid då min kalender är tom - och som evigt singel och numera sambo så knarkar jag även ensamtid - men ser också fram emot de möten resan för med sig. Gillar alltså inte resan i sig, mycket på grund av det jäkla illamåendet, men också på grund av känslan av instängdhet. Som vore man i en gyllene bur som forcerar åkrar och skog på ömse sidor.


När jag mår illa så kan jag inte läsa. Lyssnar istället. Och grejar med mobilen. Så, här kommer ett mobilkameravernissage för att blottlägga lite mer av det jag reflekterat över den senaste tiden.


Tillägg: intressant nog så hoppar alla bilder runt och kommer i oordning. Verkar inte kunna göra något åt detta och får korrigera i efterhand.


1) Ett par skor som var så fulsnygga att jag inte visste om jag skulle köpa dem eller ej. Enligt J ett par skor som var väldigt mycket jag. Fulsnyggt med andra ord. Gillar det.


2) Konst jag såg och gillade på ett ställe vid Slussen. Dock alldeles för dyrt för mig. Och ännu en kvinna. Tapetserar min/vår lägenhet med kvinnor. Vackert så.


3) En liten kille som fötts in i min värld av en av mina äldsta, närmaste vänner. Blir helt varm när jag tänker på honom. Hej Elving och välkommen hit!


4) Rensade i källaren i lördags inför föreningens städdag och hittade så många gamla grejer som fick mitt minnescentra i hjärnan att accelerera. Shit alltså..det var märkligt. Allt var från året 2004/05. Ett år med kaos när jag var på hemmaplan och som var ljuvligt när jag återvände till Bukoba och bodde där ihop med fabulösa Anna. Dock, skorna - herr gud. Till och med 2004:s motsats till att vara fashion forward.


5) En autograf från en modeskapare jag just nu inte kommer på namnet på. Minns kvällen mycket väl. Min först, och hittills enda, frontrow-visning. Kan för mitt liv inte komma på vad jag själv hade på mig den kvällen, och med tanke på att det säkert var mycket ångestladdat så förvånar det mig. Älskar fortfarande modellernas hår. Och ser att modedesignern, som så många före honom, missuppfattat mitt namn. Ps. Kom på namnet nu: Pär Engsheden heter han. Tänk vad Studentaftonutskottet inbjöd till många roliga möten.


6) Min lista över egenskaper jag ville att min pojkvän to be skulle ha. Skriven i Malmö 2005. Har förvildat min handstil några grader sedan dess (nu ligger typ alla bokstäver ner och bildar ett horisontellt landskap). Kan konstatera att det psykologiska mumbojumbot betalade sig sex år senare.


7) Frisyr jag ville ha. Frisyr jag fortfarande vill ha, men enligt J skriker den 2005. Vill klippa mig så ändå men har lovat att inte följa den impulsen.