Ibland påminns jag om att den här stadens konstruktion bygger på så många lager av människoliv. Mitt liv är bara ett och det är så flyktigt att det nästan inte finns.
Här har middagar tillretts och samtal förts i evigheter. Folk har älskat. Skrattat. Dött. Den här staden är en kuliss för vår egna förgänglighet och i tysta gränder och på öde stränder ekar det förflutna.